Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 26 juli

    Viktigt att respektera skogsägandet

    Den nyligen tillsatta utredningen om äganderätten i skogen är viktig. Direktivets ansats att värna äganderätten är bra, men det förändrar sannolikt inte statens hittillsvarande inställning att så långt som möjligt hålla nere kostnaderna för inskränkningar i äganderätten, skriver ATL:s Greger Ekman.

    Huruvida äganderätten i skogen slutligen respekteras avgörs av politikernas vilja att skjuta till pengar.

    Precis så som landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) konstaterat, i en kommentar till utredningen, behöver förtroendet öka mellan skogsägare och myndigheter och legitimiteten för skogs- och miljöpolitiken förbättras.

    Den särskilda utredaren, Agneta Ögren, lagman vid Umeå tingsrätt, gör klokt i att fråga sig vad bristerna i förtroende och legitimitet beror på. En viktig förklaring är att statens ovilja att ersätta skogsägare för fulla värdet av den egendom de tvingas avstå till det allmänna. Statens linje har hittills varit att undvika att betala, så som i fråga om fjällnära skog och bombmurklemålet med flera rättsfall.

    Även om skogsägare vunnit i flera mål så har statens inställning i ersättningsfrågorna förgiftat skogsägarnas relationer med myndigheterna, som uppenbarligen försöker sno åt sig mark åt staten till minimal kostnad. När ersättning betalas ut är det långt ifrån säkert att skogsägarna fått en ersättning som motsvarar marknadsvärdet av vad de fått avstå.

    Att återvinna skogsägarnas förtroende för staten genom att respektera äganderätten kommer att kosta pengar. Utredaren har den i sammanhanget otacksamma uppgiften att föreslå finansiering av statens kostnadsökningar för skydd av skog. Sannolikt kommer den oundvikliga kostnadsökningen för skäliga ersättningar att vara den mest begränsade faktorn utredningen har att hantera.

    Det innebär i sin tur att risken ökar för höjda krav på vad skogsägarna utan ersättning får anses tåla i fråga om ”frivilliga” avsättningar för naturvårdsändamål – ett utökat sektorsansvar. En finansieringsmodell som debatterats har varit någon form av egenfinansiering där skogsbruket tvingas avsätta medel till en fond som används för att lösa in skyddsvärd mark, vilket är något skogsbruket naturligtvis inte ska acceptera.

    Utgångspunkterna för utredningen är bra: grundlagens egendomsskydd och förenlighet med proportionalitetsprincipen, som säger att de åtgärder som vidtas för att nå ett mål inte ska gå längre än nödvändigt för att nå målet. Det kommer att bli mycket intressant att se hur utredningen lyckas förena respekten för äganderätten med politiskt hanterbara utgiftsökningar. De politiker som nu talar sig varma för äganderätten i skogen måste i slutänden också vara beredda att skjuta till de pengar som behövs för att äganderätten ska kunna respekteras.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen