Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 18 april 2005

    Väntat tapp i matproduktionen

    Vårbudgeten innehåller inte några stora nyheter inom jordbruksområdet.

    Det är inte konstigt eftersom frågan om dieselskatten är ur världen och reglerna för jordbrukspolitiken är så nya att någon omprövning inte är aktuell.

    Vid sidan om budgeten meddelade jordbruksdepartementet i förra veckan att man skjuter till 75 miljoner kronor till miljö- och landsbygdsprogrammet. Pengarna ska enligt departementet framförallt användas till miljöersättning för ekologisk produktion och för att bevara betesmarker och slåtterängarna.

    Eftersom Jordbruksverket för flera månader sedan slog larm om att pengarna inte räcker till nya ansökningar kom beskedet i grevens tid. I morgon, den 20 april, ska SAM-ansökan vara inne hos länsstyrelserna och de som missade nyheten i förra numret av ATL går fortfarande i tron att det inte finns några pengar. Det sena beskedet kommer att leda till att det blir färre nya ansökningar.

    Ännu allvarligare är att vi börjar se effekterna av den nya jordbrukspolitiken. Även om det är för tidigt att dra några säkra slutsatser verkar det som om vi redan i år får en mindre spannmålsodling. Utifrån försäljningen av utsäde gör Jordbruksverket bedömningen att spannmålsodlingen kommer att minska med minst fem procent.

    Även för mjölken finns oroande siffror. Invägningen har hittills i år minskat med två procent och under årets två första månader minskade semineringarna med cirka fem procent. Även minskningen av priset på mjölkkvoter indikerar att intresset för mjölkproduktion sjunker.

    Tillbakagången för svensk livsmedelsproduktion är inte förvånande. Tvärtom är den en förväntad och logisk konsekvens av att arealersättningen ersatts med ett bidrag som betalas oavsett om marken odlas och att mjölkpriset sänkts och mjölkbidraget inte räcker för att kompensera minskningen.

    Men det regeringen nu behöver fundera över är om svenska regler och villkor i övrigt gynnar svensk livsmedelsproduktion. Vi vet att svenska kostnader ökar snabbare än i övriga EU och att kostnadspressen från handeln gör det allt svårare att ta ut extrakostnader genom högre produktpriser.

    Den helt avgörande frågan för svenskt lantbruks framtid är att vi får ett mer gynnsamt förhållande mellan kostnader och intäkter. Eftersom det är svårt att rå på handeln måste merparten av förbättringen ske genom lägre kostnader.

    Det är gott och väl att regeringen ger mer pengar till den ekologiska odlingen. Men risken är att vi bara får kvar ett smalt nischjordbruk och den dominerande traditionella livsmedelsproduktionen allt mer flyttar utomlands. Att förbättra konkurrenskraften för svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri skulle också ge ett viktigt bidrag till regeringens övergripande mål att minska arbetslösheten.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen