Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 17 september

    Utred rövarpriserna på jord

    Politiken måste vara hård mot alla former av stölder på landsbygden. Även när markägare systematiskt blir blåsta på ersättning för intrång, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

    Lantbrukare och andra markägare blir systematiskt blåsta på den ersättning de har rätt till vid olika former av tvångsvis markåtkomst. Det är bra att Trafikverkets matjordsaffärer har debatterats i riksdagen. Tyvärr är problemen med för låga ersättningar större än så.

    Förhoppningsvis får fler politiker upp ögonen för att markägare inte får den ersättning de har laglig rätt till.

    Helena Lindahl (C) har i en skarpt formulerad debattartikel i Expressen (2/9) ifrågasatt ordningen att Trafikverket kan lösa in jordbruksmark och exploatera matjorden. I de konkreta fall artikeln refererar till fick Trafikverket matjord värd fem gånger vad man betalade i intrångsersättning. Precis som Helena Lindahl konstaterade är detta moraliskt mycket tvivelaktigt.

    Det finns dock mer att säga om detta. I förarbetena till lagstiftningen har frågan om matjord berörts. Resonemanget går ut på att markägaren inte ska ha betalt för matjorden då det är vägbygget i sig som skapar möjligheten att exploatera matjord och därmed värdet. Det finns en viss logik i ett sådant resonemang, men det är ändå en märklig ordning att markägaren ska behöva avstå sin jord ovan brukningsdjup.

    Tänker man på saken så brukas matjorden ned till plogsulan (och då och då djupare än så). Det finns inget som hindrar att jorden flyttas fram och tillbaka över en åker, exempelvis för att fylla ut svackor. Varför skulle inte en lantbrukare kunna flytta ett par decimeter matjordsskikt ut ur vägområdet till en annan del av åkern före vägbygget?

    Även om lantbrukaren inte får täkttillstånd och möjlighet att sälja matjorden så borde denne i alla fall ha rätten att behålla jordvolymen.

    För den enskilda lantbrukaren gör matjorden säkert bättre nytta var som helst på åkern än i fickorna på Trafikverket.

    Väglagen behöver ses över i detta avseende. Generellt bör Lantmäteriet och domstolarnas tillämpning av ersättningsreglerna vid markintrång få en grundlig genomlysning. Ersättningen ska motsvara marknadsvärdet enligt lagen, men så är det inte i praktiken. Ersättningsmodeller som beståndsmetoden och skogsnormen ger systematiskt lägre ersättningar än vad som motsvarar ett marknadspris vid försäljning av marken.

    Edward Riedl (M) gav uttryck för rätt inställning i en interpellationsdebatt (5/9) med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) med anledning av ersättning för matjord vid vägbyggen: ”… om någonting är fel är det vårt arbete att ändra på det”. Det är utmärkt att Edward Riedl och Helena Lindahl driver ersättningsfrågorna. Att lagen säger att marknadsvärdet ska ersättas är helt uppenbart inte mycket värt som garanti.

    Politiken måste vara hård mot alla former av stölder på landsbygden. En granskning av ersättningsmodellernas praktiska utfall är nödvändig.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen