Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 8 juni 2018

    Underlätta föryngringen i lantbruket

    LRF borde vässa sin föryngringspolitik. Spänningarna mellan äldre och ung är en svår fråga som dock måste hanteras, konstaterar ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    Strukturrationaliseringen i jordbruket fortsätter i snabb takt. Det som var en stor växtodlingsgård som gav heltidslön för ett par decennier sedan är i dag snabbt överstökad i vårbruk och skörd. Produktiviteten har ökat på ett häpnadsväckande sätt och det behövs allt färre för att sköta odling och djur.

    Däremot har kapitalkravet för att sätta upp ett jordbruk som man kan leva på ökat dramatiskt. Det har gett upphov till många intressanta maskinsamarbeten och andra lösningar för att rationalisera och sänka investerings- och arbetsbehovet. Det är bra.

    Samtidigt har trösklarna för unga nystartade lantbrukare att ta sig in blir allt högre. Det är ett problem. Hos en del etablerade lantbrukare finns tankegången att man ska förtjäna sin gård. De har själva börjat med två tomma händer (som de minns det) och har successivt arbetat sig till en trygg position.

    Om det nu finns en attityd att nybörjare ska nöta reservbänken bara för sakens skull är den kontraproduktiv. Det är stor skillnad att etablera en gård nu och på 1980-talet.

    På LRF-stämman handlade flera motioner från LRF Ungdomen om att gynna det aktiva brukandet. För den som önskar expandera är det störande med åkrar som ligger oanvända. Man ville påverka reglerna i kommande Capprogram så att det gynnar ett aktivt brukande och att ersättningen till träda blir lägre än till brukad åker. Det skulle göra det mindre intressant att behålla obrukad mark.

    För att inte komma i konflikt med den heliga äganderätten och rätten att råda över sin mark och stöta sig med de äldre lantbrukarna föll motionerna. Spänningarna mellan äldre och ung är en svår fråga för LRF.

    Men rätten att äga och rätten att uppbära politiska stöd är olika saker. Därför kunde man önska sig en mer aktiv föryngringspolitik från LRF.

    Eftersom en åldrad lantbrukarkår är ett bekymmer även i övriga EU finns i det nya Capförslaget inslag om att höja stöden till unga lantbrukare. Det var också något som den svenska regeringen gjorde nyligen.

    Även att gynna aktivt brukande i högre grad är en del av den politiska arsenalen. Kraven på vad man måste göra för att få stöd har ökat och det kan nog komma att snäppas upp ytterligare i nästa programperiod enligt EU-kommissionens förslag.

    Det är en fråga om legitimitet för jordbrukspolitiken att den används till nyttigheter. Det är svårt att för skattebetalarna att uppskatta stöd till overksamhet och därmed blir det ett problem för hela jordbruket.

    Det politiska stödet till passivt ägande kommer att minska. Om man vill att bygden där man bor ska fortsätta att leva är det viktigt att bjuda till och underlätta generationsskiften om man kan. Men observera: Äganderätten och rätten till rimlig ersättning gäller.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen