Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 11 december 2020

    Vi kan fasa ut det fossila – om vi får

    Sverige har tidigare visat att vi som land kan genomföra stora omställningar. Det kan lyckas även inom transportsektorn – men skrivningar i ett dokument från EU-kommissionen kan sätta käppar i hjulen, varnar ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    Ibland är Sverige ett udda land i världsgemenskapen, och det handlar inte alltid om munskydd. Vi har under en 50-årsperiod gjort en remarkabel utfasning av fossila bränslen och ersatt dem med förnybar energi eller kärnkraft för att producera värme och el.

    Det går att upprepa inom transportsektorn – om vi får.

    1970 kom tre fjärdedelar av energin från fossila källor, en fjärdedel var förnybart, där vattenkraften dominerade. Nu är en fjärdedel av fossilt ursprung, och det som en del av en betydligt större energianvändning. Totalmängden har mer än halverats och det som återstår att åtgärda är det som används i våra fordon.

    Globalt ser det helt annorlunda ut. Där har mängden fossil energi mer än fördubblats på 50 år medan ökningen av förnybart, och för den delen även kärnkraft, är mycket blygsam. Fortfarande satsas stora resurser på att öka utvinningen av fossila bränslen.

    Redan på 1980- och 90-talen försvann olja och kol i stort sett från våra värmeverk och kraftvärmeverk. Till största delen ersattes de av biobränslen. Industrin gjorde motsvarande resa och fasade ut fossila bränslen i hög grad.

    Oljekrisen på 1970-talet var tillräckligt skrämmande för att fasa ut oljan snabbt i Sverige, i jordbruket och i hela samhället. Vi hade fullgoda och ekonomiskt lönsamma alternativ i olika biobränslelösningar, till skillnad från många andra länder. Vi gjorde också en rejäl satsning på kärnkraft.

    Det återstår att reformera transportsektorn. Även där kan och måste biobränslen ingå i den förnybara satsningen. Just nu är det stort fokus på el, och stora förhoppningar knyts till vätgasen. El kräver batterier som ska produceras, med den miljö- och klimatpåverkan det har. Elektriciteten ska också produceras och distribueras, ett växande problem.

    Skogsindustrin och även andra företag är beredda att satsa på biobränsleproduktion. Med föreslagen reduktionsplikt börjar det finnas en grund att stå på för att våga investera.

    Det som nu oroar är skrivningarna i det dokument från EU-kommissionen om de krav som ska gälla för att en investering ska betraktas som hållbar. I förslaget ställs sådana krav på produktion av biobränslen att etanol och biodiesel från grödor inte kan godkännas. På skogsbruket ställs genomgripande krav som gör att även energiproduktion är i fara.

    EU-kommissionen är därmed blind för de särskilda svenska förutsättningarna att fasa ut fossila fordonsbränslen. Man är även blind för behovet av lösningar som minskar klimatpåverkan från transportsektorn på hyfsat kort tid. El är inte universallösningen och vätgas i stor skala får vi vänta länge på.

    Det behövs ett omtag som värderar energilösningar där biobränslen av olika slag ingår.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen