Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 31 oktober 2005

    Stöden onödiga i framtiden

    Jordbrukspolitiken förändras nu i snabb takt. Det här året är den första säsongen med EU:s nya politik, och redan innan lantbruket fått den första utbetalningen av det nya gårdsstödet ifrågasätts politiken i EU:s budgetdiskussioner. Förhandlingarna i WTO, som nu går in i ett kritiskt skede, kan också leda till förändringar.

    Under lång tid var EU:s jordbrukspolitik mycket stabil. Det var lång tid mellan förändringarna, och när de gjordes behölls i stort sett nivån på stödet. Det var sättet att betala ut pengarna som förändrades.

    Men det gäller inte längre. Det vi nu är mitt inne i är den gradvisa avvecklingen av stödpolitiken. Beroende på hur förhandlingarna går i olika internationella organ kan avvecklingen ta längre eller kortare tid. Men inom inte allt för många år, kanske fem till tio år, kommer svenskt jordbruk att få klara sig på världsmarknadspriser.

    Det gäller i och för sig bara de allra bästa jordbruksbygderna. I hela norra Sverige och i skogs- och mellanbygder i södra Sverige kommer säkert olika former av stöd att finnas kvar. Men målet kommer inte att vara att stimulera livsmedelsproduktion, utan snarare att hålla landskapet öppet och sätta fart på sysselsättning och företagande på landsbygden.

    Sett i historiens ljus kommer perioden med först en rigid jordbruksreglering och sedan omfattande direktstöd att bli en drygt halvsekellång historisk parentes. Mycket talar för att de senaste 30 årens problem med överskott och för mycket jordbruksmark också blir en parentes som våra efterkommande får svårt att förstå.

    Världens befolkning fortsätter att öka och vi är nu över sex miljarder människor på jorden. Men det viktigaste som hänt de senaste 20-30 åren är att antalet riktigt fattiga inte ökar, utan tvärtom minskar något. Det betyder att andelen av världens befolkning som lever under fattigdomsgränsen minskat från 38 procent 1970 till 19 procent år 2000.

    Även om inkomstskillnaderna fortfarande är mycket stora har allt fler människor fått ett drägligt liv. Sett ur det snäva perspektivet vad det betyder för svenskt jordbruk tror jag att man kan dra två slutsatser. För det första blir det både politiskt och moraliskt allt mer omöjligt att försvara tullmurar i de rika länderna som försvårar att den sista miljarden människor kan häva sig ur den riktiga fattigdomen. För det andra kommer en allt större ganska välmående världsbefolkning att efterfråga livsmedel med mer animalier och oljan kommer inte att räcka som energikälla.

    Det ger en ökad efterfrågan på jordbruksprodukter som betyder högre priser. Man kan naturligtvis inte vara säker, men trots världsmarknadspriser kan svenskt jordbruk vara på väg in i en betydligt bättre tid. En tid när framgång inte avgörs i politiska förhandlingar utan då en naturlig efterfrågan på en fri marknad ger en satsning på olika former av produktion.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen