Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 2 mars 2018

    Statligt ointresse avfolkar landsbygden

    De konkreta snöproblem som tvingar kommunen att bland annat köpa dyra terränggående bilar till hemtjänstpersonal vittnar om ett obegripligt resursslöseri. Det menar ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    Snön faller. Trots klimatförändringarna gör den faktiskt det över stora delar av Sverige. Det ställer till bekymmer i hela vägnätet, inte minst på alla enskilda vägar som måste snöröjas.

    En farbar väg är förutsättningen för att ta sig till skola och arbete, men också för att hemtjänst och lantbrevbärare ska kunna ta sig fram. Kort sagt är det en förutsättning för en levande landsbygd. Risken är stor att flyttlasset går till stan.

    När Trafikverket sedan några år har börjat kontrollera entreprenörernas arbete noggrannare har de tvingats säga nej till att ploga enskilda vägar som de förut har tagit när de ändå passerat. Det har lämnat boende i sticket eller tvingat dem till egna, krångligare och dyrare lösningar.

    Det är naturligtvis aktningsvärt att Trafikverket har omsorg om sin budget men i detta fall drabbar resultatet samhällsekonomin och de boende på landsbygden.

    Frågan är inte ny. Redan när Trafikverkets föregångare Vägverket hade ansvar för vägarna diskuterades frågan i riksdagen. Hösten 2003 fick dåvarande statsrådet Ulrica Messing frågan om Vägverkets möjligheter att underhålla enskilda vägar i Norrlands inland eftersom inga andra alternativ fanns.

    Ministern aktade sig noga för konkreta löften men framhöll att Vägverkets sektorsansvar innebar en ”samlande, stödjande och pådrivande roll”.

    Det var då. Trafikverket har inte samma uppdrag, och i tisdagens ATL framgick att verket väljer att vara passiva i att medverka till en lösning av snöröjningskaoset. Att synkronisera upphandling av snöröjning med vägföreningar vore en framkomlig väg. Men just nu tycks den stängd.

    Det är möjligt att Trafikverket är snärjt av sina instruktioner och inte kan medverka till sunt förnuft. Trots det brådskar det med en lösning. I vår kommer en landsbygdspolitisk proposition. Då har regeringen chansen att ta ett grepp om denna fråga.

    I den utredning från landsbygdskommittén som kom i fjol skrivs välvilligt om att Trafikverket ska beakta landsbygdens förutsättningar och behov utifrån de landsbygdspolitiska målen. Enskilda vägar ska behandlas i länstransportplanerna.

    Det är uppenbart att så lösa skrivningar inte är tillräckliga. De konkreta snöproblem som tvingar kommunen att köpa dyra terränggående bilar till hemtjänstpersonalen och plogbilar som åker kors och tvärs med plogarna uppe vittnar om ett obegripligt resursslöseri.

    En landsbygdspolitisk proposition är på gång under våren. Än är det inte för sent. Varför inte skriva in en portion sunt förnuft? Det är viktigt att upprätta någon form av sektorsansvar för Trafikverket som tillåter dem som är närmast verkligheten att fatta vettiga beslut.

    Att bo på landsbygden är att lösa problem som uppstår på bästa sätt. Det måste vara möjligt även för en statlig verksamhet att bidra till detta.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen