Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 8 november

    Bredband åt alla – ett tomt löfte för landsbygden

    Stolta mål, som inte uppnås. Låt inte det digitala Sverige bli som arbetslösheten – ett ämne som undviks, skriver Tord Karlsson.

    De stolta målen om snabbt bredband till alla kommer inte att nås med nuvarande takt och resurser. Landsbygdsföretagen är förlorarna.

    År 2016 lanserades målsättningen ”Sverige helt uppkopplat 2025” med ett antal delmål. Från samma regering kom också målet att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Så kommer det som bekant inte att bli och detta ämne har statsministern lagt något gammalt över så att det inte syns.

    Post- och telestyrelsen, PTS, har sammanställt hur långt bredbandsutbyggnaden har kommit. Återigen är det stolta målsättningar som kommer på skam. 2020 ska 95 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till 100 Mbit per sekund. Troligen blir resultatet 85–88 procent.

    2025 är målet att 98 procent ska ha tillgång till minst 1 gigabit per sekund, och hela 99,9 procent minst 100 megabit per sekund. Enligt PTS huvudscenario är det troliga resultatet att som bäst 98,4 procent kommer att ha 100 megabit, förmodligen färre.

    Läs mer: Sämst uppkoppling i landet: ”Blir problem”

    Vi vet ju alla var glappet på 1,5 procent finns, det är inte i Stockholms innerstad. Det är människor på landsbygden som vill satsa i sina företag och leva moderna liv som drabbas.

    Att det inte fungerar där de bor går inte att påverka, de är utlämnade till högre makter i stat och kommun. Den privata företagsamhet som skulle fixa bredbandet är inte så intresserad när människorna är få och avstånden långa.

    Bredbandsbygget är fyllt av klantigheter, fördröjningar och elände.

    Snabbt nedmonterat kopparnät utan ny lösning på plats, långsam handläggning av Trafikverket, oförberedda bredbandsföretag, många aktörer och ineffektivt dubbelarbete på många håll är bara en del av problemen. En annan lösning än den fria marknaden hade varit bättre, den kommer inte att nå hela vägen fram. Staten måste gripa in och satsa.

    När kopparnätet rivs är det redan i dag på en del håll svårt att genomföra telefonsamtal, betala räkningar och mejla. Att då driva ett företag med modern mjölk- eller spannmålsproduktion som är beroende av uppkoppling är helt omöjligt.

    Det belyser också att den trådlösa teknik som många hoppas på inte är ett fullgott alternativ och inte väntas vara det de närmaste åren. Även den utbyggnaden sker där det är mest lönsamt.

    Läs också: ”Bristen på bredband dödsstöten för landsbygden”

    De pengar som regeringen avsätter i budgeten, 650 miljoner kronor på tre år, räcker inte långt för att täcka den brist som PTS påtalar. 22 miljarder är PTS uppskattning av behovet.

    Det får inte gå samma väg med målet för det digitala Sverige som det gick med arbetslösheten, att ämnet bara undviks. Risken finns att frågan lämnas till kommuner som redan har svårt att få pengarna att räcka till.

    Regeringen har ett stort ansvar, men även det eller de stödpartier som gärna framhåller att landsbygden ska leva och växa. Då är infrastrukturen i form av vägar, post, telefoni och bredband oerhört viktig. Det är dags att prioritera landsbygden.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen