Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 15 augusti 2005

    Spekulation i miljöförstöring

    Med ett penndrag kan politiker ändra förutsättningarna för en verksamhet, det är väl känt. Likaväl som en verksamhet kan gynnas kan en annan missgynnas.

    I kölvattnet av den för året nya handeln med utsläppsrätter har torvindustrin kommit i kläm. Är energitorv ett biobränsle? Nej, anser våra politiker; i anläggningar där torv bränns bildas koldioxid och de måste ha utsläppsrätter som om ett fossilt bränsle använts. Å andra sidan har riksdagen placerat torv i elcertifikatssystemet som ett förnyelsebart bränsle.

    Handel med utsläppsrätter är en företeelse som sprungit ur EU:s tillämpning av Kyotoavtalet. Handel ska medföra att den som smutsar ner får betala och pengarna som betalas kan användas till ny miljövänlig teknik. Ett vällovligt syfte; även om inte alla forskare är överens om sambanden mellan förbränning, växthuseffekt och klimatförändringar, så är de flesta, både bland forskare och allmänhet, överens om att något måste göras.

    Fast det finns bieffekter. Högre elpris förstås, men det kan man kanske fördra om man vet att syftet är att styra mot förnyelsebar energi.

    Men enligt torvbranschen är nu utsläppsrätter så dyra att energibranschen ersätter torv med andra bränslen, kanske till och med kol (!). Priset för att få släppa ut 1 ton koldioxid har fluktuerat kraftigt och som högst varit 30 euro. För att torv ska vara konkurrenskraftigt är 10 euro gränsen.

    Torvbranschens omsättning har minskat kraftigt och branschen vill ha undantag från reglerna för handeln med utsläppsrätter, annars är det farväl till energitorven.

    En annan underlighet är Sveriges förhandlingar med Ryssland om köp av utsläppsrätter. Om Sverige köper så får vi rätt att släppa ut mer växthusgaser.

    Ryssland har enligt Kyotoavtalet, som sannerligen inte är okontroversiellt, möjligheter att sälja, och Sverige, som uppenbarligen har överskott av skattepengar, vill köpa. Enligt förhandlingschefen på Miljö­departementet, Anders Turesson, ska ryssrätterna inte användas till något, de ska annulleras och därmed ­"skänkas till miljön". Det är bara att gratulera Ryssland och beklaga Sveriges elkunder och skattebetalare.

    Eller också får man hoppas på att all världens strävan att minska utsläppen av växthusgaser går så dåligt att utsläppsrätterna stiger i pris. Då kan man sälja med förtjänst. Om det sker innan Kyotoavtalets första åtagandeperiod utlöper 2012, sedan blir rätterna värdelösa.

    Dyrare el, mer kol och mindre torv samt spekulation i miljöförstöring blir alltså följden när den av politiker skapade marknaden för utsläppsrätter nu kommit i gång. Var det meningen med det uppburna Kyotoavtalet?

    Lars Vernersson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen