Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 22 januari

    Matjorden får inte slösas bort

    Det är dags att ställa nya krav på entreprenörerna när åkermarken exploateras, skriver ATL:s Tord Karlsson.

    Uppskattningsvis förloras varje år 4–7 miljoner hektar av världens odlingsareal genom markförstöring. Det är in emot 0,5 procent av den tillgängliga arealen.

    Det finns många anledningar som erosion genom vind och vatten, torka, försaltning, packning och förorening genom kemikalier. Samt att stora arealer byggs bort med bostäder och infrastruktur.

    Befolkningen växer och god jord är grunden för livsmedelsproduktionen. Därför är det viktigt att vända markförstöringstrenden och på alla sätt värna om den odlingsjord som finns kvar och gärna skapa ny där det går.

    Även i Sverige minskar den odlade arealen. I huvudsak är det den svaga lönsamheten som lägger mark i träda men man räknar med att 600 hektar per år används till infrastruktur, bostäder och industriområden. Och det är ofta den bästa jorden som går förlorad.

    Först och främst ska åkermarken sparas och annan mark användas till byggande. Men när det inte går finns det all anledning att ändra synen på hur matjorden utnyttjas.

    I en motion från Västerbotten till LRF-stämman i fjol begärde motionärerna att intäkten för matjorden ska tillfalla markägaren när åkermarken expropieras, något som också LRF-stämman biföll.

    Det sticker i ögonen när entreprenören kan sälja matjorden till mångdubbla priset jämfört med vad han betalat för marken. Särskilt stor är skillnaden i norra Sverige eftersom marken där värderas lägre.

    Enligt Väglagen är det fullt lagligt, matjorden ingår i köpet. Där behövs en förändring som gynnar markägaren.

    Men det finns en annan väg att gå. Bengt Johansson i Habo har löst problemet på ett intressant sätt. I dagens tidning be­rättar han hur han flyttar matjorden till en nyodling på skogsmark innan marken säljs till kommunen. I stället för att någon annan gör pengar på jorden, alternativt att den är ett problem att bli av med, görs något konstruktivt.

    Bengts lösning passar inte alla men den visar på möjligheter. Den lönsamma matjordsförsäljning som LRF:s motionärer har reagerat på är inte den vanligaste lösningen. I stället är utmärkt jord ett kvittblivningsproblem som körs långa sträckor för att hamna på deponi.

    Det kan bero på en konservativ byggbransch – ”så här har vi alltid gjort” – och att man inte har något incitament att ändra arbetssätt även om det nuvarande är uppenbart feltänkt.

    Det är självklart att det måste gå att göra något vettigare med matjorden. Eftersom den odlade arealen minskar i Sverige är det lätt att missa att det också pågår nyodling. Gårdar som vill förbättra sin arrondering för att få åkrar och beten mer samlade tar ned skog och odlar.

    Kanske är det fler än Bengt som kan dra nytta av matjorden till nyodling. Om inte måste det finnas andra sätt där jordens fulla värde tas till vara. Det är dags att ställa nya krav på entreprenörerna när åkermarken exploateras.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Läs mer om

    Till toppen