Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 30 april

    Stärk skyddet mot föroreningar

    35 år efter Tjernobyl är det uppenbart att även utan kärnkraftsolyckor kan jordbruket drabbas av problem som kommer utifrån, och att riskerna snarare ökar än minskar. Samhället behöver rusta sig mycket bättre till att hantera dessa problem, skriver Tord Karlsson.

    Det är 35 år sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl spred radioaktivitet över östra Sverige. Till de mest drabbade hörde jordbrukarna och livsmedelsproduktionen. Värst var första året, men i vissa områden dröjde problemen kvar i åratal.

    I berörda områden tvingades bönderna till speciella åtgärder som naturligtvis drabbade företagen. Ett ännu större problem var den oro som denna osynliga fara orsakade, och också en besvikelse över att naturen nu var förändrad och besudlad. Ännu i dag påminner vildsvinen om eländet och ger jägare och därmed skogsägare i kontaminerade områden bekymmer.

    35 år senare är det uppenbart att även utan kärnkraftsolyckor kan jordbruket drabbas av problem som kommer utifrån, och att riskerna snarare ökar än minskar. Ett exempel är den förödande sopbranden på Södertörn.

    När rök med bensen och dioxiner drev med vinden in över gårdar med djur stod lantbrukarna utan stöd. Kommun och länsstyrelse såg noga till att begränsa sitt ansvar till minsta möjliga, företaget som lade upp soporna fanns inte längre. Kvar stod de drabbade mark- och djurägarna, tvingade att fatta beslut på liten eller obefintlig kunskap.

    I tisdagens ATL uppmärksammade vi problemen PFAS, en grupp av svårnedbrytbara och hälsovådliga ämnen som sprids alltmer i naturen. I detta fall återfanns de i vatten som används till bevattning. Även där är det svårt att hitta någon ansvarig för utsläppen, föroreningen kommer från flera håll, inklusive statliga och kommunala aktiviteter.

    Det saknas även i detta fall kunskap om hur mark och grödor påverkas. Ansvaret ligger på företagarna att reda ut en ganska hopplös situation. Det finns all anledning att tro att PFAS-problem vid bevattning inte bara finns i Halland, som vi skrev om, lantbrukare i hela landet kan vara i riskzonen.

    Det går inte att utesluta en ny kärnkraftskatastrof som kan sprida giftigt avfall över Sverige. Men det är mycket troligare att farorna som lurar i luft och vatten kommer från lokala utsläpp.

    Samhället behöver rusta sig mycket bättre till att hantera dessa problem. Det måste stå klart vem som har ansvar att skaffa fram kunskap och vidta åtgärder. Det är inte rätt att lämpa över detta på den enskilde markägaren. Även LRF har, som lantbruksföretagarnas företrädare, all anledning att förstärka organisationen på denna punkt.

    Vi får inte, som i skogen, hamna i oändliga rättsprocesser för att bestämma vilken myndighet som ska göra vad och vad som gäller. Tjernobylkatastrofen 1986 lade en ångestdimma över landet. PFAS och dioxiner är bara ett par exempel på de obehagliga rester från mänskliga aktiviteter som sprids vitt och brett och som ger många lantbruksföretagare ångest. Det måste samhället ta ansvar för.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Läs mer om

    Till toppen