Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 25 maj 2018

    Skogsprogrammet når inte ända fram

    Motsättningarna i de två målen miljö och produktion är obearbetade i det nationella skogsprogrammet som precis presenterats. Ett program som väger lätt, anser ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    Så kom det då till slut – strategin för det nationella skogsprogrammet. Lite förvirrande presenterat först med några punkter på fredagen och sedan med en fylligare text på måndagen. Som en flerstegsraket där regeringen nu har bränt av två steg, och vi väntar alla på tredje steget som ska innehålla handlingsplanerna.

    Programmet talar om långsiktighet och förutsägbarhet. Men tyngden kan ifrågasättas. Jämfört med till exempel livsmedelsstrategin väger skogsprogrammet lätt. Den föregicks av långa diskussioner där de flesta riksdagspartier deltog, det resulterade i en proposition och ett riksdagsbeslut. Det ger en viss tyngd.

    Vad gäller skogsprogrammet var det en bred process från början men färdigsnickrandet är gjort på regeringens kammare. Med tanke på regeringspartiernas olika fokus i skogsfrågorna har det säkert inte varit lätt men programmet saknar en förankring som garanterar fortsättning efter valet. Det blir upp till nästa regering.

    Beträffande skogsägarens roll slås det fast att den enskildes grundlagsskyddade äganderätt ska värnas och att skogsägaren ska ha rätt att fatta beslut inom ramen för gällande lagstiftning. Så långt allt väl.

    Sedan betonas också markägarens ansvar för det långsiktigt hållbara skogsbruket, och viktiga roll i att utveckla mångbruk i skogen. Att göra affärer av besöksnäring och rekreation lyfts upp rejält, och kopplas ihop med vikten att värna kultur- och naturmiljöer.

    Skogsproduktionen ska växa men risken finns att skogsägarens grundaffär, timmer och massaved som ger de stora intäkterna och betyder allt i dag, hamnar i skymundan.

    Betesskador på tall som resulterar i alltför stor satsning på granskog tas upp som ett problem för produktion, biologisk mångfald och upplevelseindustrin. Det borde alltså åtgärdas. Trots det konstaterar man att älgförvaltningen ska vara kvar men modifieras och älgstammarna ska minska.

    Med tanke på problem med kronvilt, vildsvin, vargar och björnar, som alla finns i skogen, borde även hanteringen av dem ha ingått i en skogsstrategi. Den långa räckan av motioner till årets LRF-stämma som handlar om vildsvinen och annat vilt visar hur viktig den frågan är för markägare oavsett om de har jordbruksmark eller skog.

    Visionen ”Skogen, det gröna guldet, ska bidra till jobb och tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi” förpliktar. Så här långt finns dubbelheten och motsättningarna i de två målen miljö och produktion kvar obearbetade. Det hade varit hälsosamt med tydligare mål för skogens roll i bioekonomin. Där når inte skogsprogrammet ända fram.

    Strategin är regeringens alldeles egen. Vem vet, i september kan det vara en helt annan besättning i regeringskansliet. Då finns chansen att utveckla strategin.

    LÄS OCKSÅ: Fortfarande många frågetecken kring skogsprogrammetLÄS OCKSÅ: ”Besviken på regeringen”

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen