Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 5 april 2005

    Skogsnäringens balansakt

    Skogsägare har tågat i Stockholm och fått uppmärksamhet från medier och allmänhet. Och från politiker som vill visa sig stå på de stormdrabbades sida.

    Det är naturligtvis de drabbade skogsägarna väl unt att få direktstöd snarare än skatterabatt. Det handlar om en för landet mycket viktig näring. Men hur viktig den är återspeglas inte i stödpaketens omfattning. Vi har ju dessvärre kriser och paket att jämföra med.

    Till exempel regeringens 10 miljarder kronor till en dödsdömd bilfabrik. Stormpaketen uppgår hittills till 3,3 miljarder varav närmare 800 miljoner kommer från EU:s katastrofkassa.
    Under fjolåret exporterades skogsvaror till ett värde av 110 miljarder kronor. Den omhuldade personbilsexporten uppgick till 59 miljarder. Och jämfört med 90-talets bankkris är ju stormpengarna småsmulor.

    Demonstrationen genomfördes dagen efter det att regeringen utlovat stöd om 50 kronors skatterabatt per kubikmeter. Det satte inte ned demonstrationslusten, tvärtom kom krav på återplanteringsstöd.
    Högst befogat det också. Men det är inte självklart att allmänheten tycker det. Få verkar ha förstått vidden av denna naturkatastrof. Den är inte lika påtaglig för allmänheten som el- och telefonavbrotten, och de tätortsboende svenskarna behöver inte märka av stormens effekter alls. När den gruppen hör hur två miljarder i stöd tas emot som "ett steg på vägen" följt av ytterligare krav, ja, då är det risk för att eventuell förståelse för skogsägarnas situation klingar av.

    Likadant är det med lagringen av virke i sjöar. Ingen vill det, men i ett nödläge får man väga nyttan mot miljöpåverkan. Här måste skogsnäringen vara pedagogisk för att inte riskera att betraktas som en miljöbov.

    Ytterligare en sak som säkert låter provocerande i allmänhetens öron är de drabbade skogsägarnas tal om skogen som pensionsförsäkring eller att den skulle ges bort till barnen. Säkert är det så i många fall, men lika säkert är att många hade skogen i första hand för ett aktivt brukande och gjorde sitt bästa att få sin utkomst av den redan nu. Självklart får även skogsägare disponera sin egendom efter eget gottfinnande, men talet om pension låter defensivt, skogen framställs som en kapitalplacering snarare än någonting som bidrar till landets export och välstånd.

    Samhället behöver skogen och de arbetstillfällen och exportinkomster den ger. Skogen och dess folk behöver allmänhetens förståelse. Därför måste representanter för skogen tänka på vilket budskap man för fram och hur det kan uppfattas. Bilden av jord- och skogbrukaren som gnällspik har alltför lätt att tona fram hos allmänheten.

    Lars Vernersson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen