Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 9 oktober

    Skogsägare förlorare i älgpolitiken

    FOTO: Istock, LRF Media

    Den nya älgförvaltningen är en katastrof. Betesskadesituationen, som ATL belyst i flera artiklar, talar sitt tydliga språk. Om älgstammen inte står i relation till tillgängligt foder måste fler älgar skjutas. Det är inte svårare än så.

    Trots det fortsätter den nya älgförvaltningen, trots allt tal om adaptivitet, att underprestera. Problematiken är till stor del strukturell. Inom skogsägarrörelsen, LRF och skogsbolagen och även i riksdagen får i regel de intresserade jägarna ta hand om älg- och viltfrågor. När jägarintresset (mycket vilt) är starkt representerat är det inte konstigt att skogsägarintresset (rimliga betesskador) förlorar.

    Ett stort problem i sammanhanget är att ingen har ett skadeståndsansvar för betesskador orsakade av överstora viltstammar. I betänkandet Mervärdesskog (SOU 2006:81) beskrevs kort det ansvar den finska staten då tog för att ersätta älgskador. Det var nog så levande den frågan någonsin kommer att bli i Sverige.

    Ansatsen i den nya älgförvaltningen var bra – att besluten ska tas så nära de berörda som möjligt. I dag är älgförvaltningen tyvärr helt överbyråkratiserad. Inte olikt EUs jordbrukarstöd laboreras det med siffror på decimalnivå. Älgskötselområdena förväntas till och med känna till björntätheten på den ingående marken. Knappast en kunskap som man kan förvänta sig att ett älgskötselområde har.

    Det värsta är inte att älgskötselområdena tvingas till en massa pappersexercis, det kan man acceptera om det leder till inflytande. Svårare att fördra är däremot att länsstyrelserna (i regel även de bemannade av intresserade jägare) agerar för att sänka avskjutningen i områden med en älgbetesproblematik.

    Varför då inte korta beslutsvägarna och låta länsstyrelsen bestämma allt direkt? Med tanke på att utsikterna att beviljas skyddsjakt på älg är minimala så är den ordinarie älgtilldelningen det skarpaste instrumentet för att minska betestrycket och det brukas inte fullt ut.

    Om myndighetsbeslut leder till skada på egendom utgår i regel ersättning. Eftersom skogsägare i dag inte har en chans att få någon form av älgskadeersättning är det rimligt att de som betalar för skadorna (skogsägarna) också bestämmer avskjutningens storlek.

    Med tanke på hur det svenska ämbetsmannaidealet urholkats till förmån för tjänstmannaaktivism i en rad frågor finns det anledning att organisera älgförvaltningen på ett sätt som reducerar politikers och tjänstemäns inflytande. Älgförvaltningens kris har till stor del sin grund i bristande ansvarstagande från alla inblandade parter.

    Det bristande ansvarstagandet kan till stor del förklaras av att det inte går att utkräva något ansvar av beslutsfattarna. Givet problemen kan en avreglering av älgjakten vara ett alternativ.

    LÄS MER : Pangstart viktig för älgjakten

    LÄS MER : Inför älgjakten: ”Följ fastslagna nivåer”

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen