Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 24 april

    Självförsörjning är att både säkra och satsa

    Självförsörjning handlar om att utveckla produktionen framåt, mot konsumenten, och att ­säkra bakåt. Båda vägarna är lika viktiga, skriver ATL:s Tord Karlsson.

    ”Vår beredskap är god” är ett känt uttalande från dåvarande statsministern Per ­Albin Hansson, i ett tal endast fem dagar innan andra världskriget bröt ut. Om han menade vår militära beredskap var nog täckningen dålig. Om han menade möjligheterna att försörja befolkningen var den betydligt bättre än under första världs­kriget, då hungerkravaller rasade i svenska städer. Det är också det han uppehåller sig vid, att jordbruket ”är bättre rustat än ­någonsin att uppbära självförsörjningen”.

    Han fick i det fallet rätt, kravallerna uteblev även om kosthållningen kunde vara enkel.

    Just nu är självförsörjning hög­intressant när gränserna stängs och hela samhället påverkas. Sårbarheter blottas, det är nyttigt och borde leda till en bättre planering och ett robustare samhälle.

    Där ingår naturligtvis också jordbruket. LRF har skickligt marknadsfört att självförsörjningsgraden är 50 procent, och medier och politiker av alla färger upprepar troget att ”varannan tugga är svensk”. Och att det var mer förr.

    Egentligen säger det ingenting. Som har påpekats på senare tid kan självförsörjningsgraden också vara noll, till exempel om det saknas något så enkelt som bränsle. Eller också är den långt över 100 procent, till exempel för spannmål.

    Att bara halva värdet av mat och alkoholfri dryck kommer från svenska bönder ­beror till stor del på att en knäande mjölkproduktion har förlorat en stor del av ostmarknaden till lågprisimport.

    Ett annat skäl är att konsumenten springer ifrån den svenska bonden. Matköparen rör sig allt snabbare och det är svårt att hinna med. Matvanorna förändras och vi importerar allt mer lyxvaror. Kosthållningen var enklare förr, och man behöver inte gå tillbaka till kriget. För 30 år sedan köpte vi aldrig mango och passionsfrukt och vi delade fem i familjen på ett paket bacon.

    Konsumtionen av frukt och grönt har vuxit kraftigt. Därför är det högintressant med alla företagare som satsar på trädgård och på odling av både gamla och nya grödor. För 30 år sedan var det otänkbart att det skulle finnas svensk sötpotatis och ­quinoa. Nu finns det att köpa och det är fantastiskt, och där följer jordbruket med konsumenten framåt.

    Att vi sakta återtar marknadsandelar på kött är bra, att vi inte klarar det i mjölkbranschen är ett underbetyg.

    Självförsörjningen handlar både om att tillfredsställa konsumenten och att säkra produktionen. Stängda gränser är inte längre ett abstrakt fenomen, det händer på riktigt. Det drabbade i år den tillfälliga arbetskraften. En annan kris kan ge brist på bränsle, mineralgödsel eller växtskydd. Det är viktigt att ha en krisplan även för sådan brist.

    Coronakrisen har visat på svagheter i samhället, men har också visat att det finns en väldig potential inom industrin att ställa om och producera allt från handsprit till visir. Det vore tryggt om det fanns svenskt biogränsle och en krisplan för ­gödsel.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen