Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 16 juni 2005

    Säg nej till Arla-styrelsens förslag

    Arla-styrelsens förslag till individuellt kapital är så otillräckligt att medlemmarna bör säga nej.

    Förslaget beskrivs mer i detalj på nyhetsplats (klicka här för att läsa artikeln) men i korthet innebär det att av de pengar som konsolideras varje år sätts tre danska öre per kg mjölk av på individuella ägarbevis.

    Efter tio år upphör avsättningen om inte mjölkleveranserna ökar. Om vi räknar med en avkastning på 10 000 kg innebär det för varje ko en årlig avsättning på 300 danska kronor och 3 000 danska kronor efter tio år.

    I förhållande till värdet på Arla Foods är det en struntsumma. Men inte ens den här lilla delen kommer Arla Foods medlemmar att äga på riktigt. När en medlem slutar är det inte givet att pengarna kommer att betalas tillbaka utan det är varje år representantskapet som avgör om de så kallade ägarbevisen ska lösas in. Det kommer inte att betalas någon ränta på det individuella kapitalet och det är inte tal om att göra några insatsemissioner, alltså att föra pengar från det kollektiva kapital till kapital som är individuellt ägt.

    I förhållande till systemet i gamla svenska Arla innebär förslaget ett svagare individuellt ägande. Insatserna gav inte medlemmarna någon del av föreningens värdetillväxt, men det var i alla fall klart att de skulle betalas ut när medlemmen slutade.

    Även om strukturutvecklingen går snabbt och många medlemmar slutar är de som tänker fortsätta som leverantörer alltid i majoritet. I ett pressat läge kan det därför vara frestande att stoppa utbetalningen till de som inte längre är leverantörer.

    Sannolikt finns det en spricka mellan styrelsens svenska och danska medlemmar. Svenska Arla var före fusionen på väg att utveckla det individuella ägandet men tvingades i samband med fusionen i stället se att positionerna flyttades tillbaka. När man nu tar ett steg framåt når man alltså inte ens fram till den gamla svenska nivån.

    Även i jämförelse med systemet som den tilltänkta fusionspartnern Campina har är förslaget svagt. Campinas medlemmar har leveransrätter som man kan handla med och det har lett till att värdet ökat.

    Argumentet mot individuellt kapital är att det innebär en kostnad för nya och expansiva leverantörer att betala till dem som slutar. Men det resonemanget innebär också att man ser medlemmarna som en kollektiv massa utan några egna krav och rättigheter. Att vara medlem i Arla blir en fri rättighet utan något värde i sig.

    Det som ändå talar för att säga ja till förslaget är att det kan vara en början som det går att bygga vidare på. Men ofta är det bättre att säga nej till ett för dåligt förslag för att få förbättringar, Arlas medlemmar bör minst kräva att det ska vara en ovillkorlig rätt att få ägarbevisen utbetalda när de slutar som leverantörer.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen