Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 23 november 2018

    Rysk jordbrukssatsning värd att ta efter

    Sverige kan lära sig ett och annat från det ryska lantbruket. Där lyckades president Putin vända kris till möjlighet och satsa på det egna jordbruket.

    Det blir sällan som man tänkt sig. När USA och EU införde sanktioner mot Ryssland efter dess annektering av Krimhalvön var avsikten att pressa Ryssland till eftergifter. Det gick inte alls.

    Men president Putin har förmågan att vända kris till möjlighet. Ryssland slog tillbaka med importstopp som drabbade europeisk frukt- och grönsaksodling och köttuppfödning hårt. Med detta drag blev det viktigt att prioritera det egna jordbruket och dess produktion.

    Och det gäller inte bara jordbruket. Om det var tänkt att sanktionerna skulle slå mot den ryska försvarsindustrin har det också misslyckats grovt. Med vänner som Kina, Indien och Saudiarabien som stora köpare av ryskt försvarsmateriel har sanktionsstrategin misslyckats. Det går inte heller att bortse från det västeuropeiska behovet av rysk gas där Tyskland med flera bygger sig fast i ett beroende av Ryssland.

    Med den upprustning som pågår i det ryska jordbruket tas åter mark i produktion som lämnades åt sitt öde när järnridån föll för nästan 30 år sedan. Det har varit en reservmark för det globala jordbruket. Allt är inte värt att odla upp men när det som är odlingsvärt har kommit i bruk är det ont om större områden på jordklotet som inte redan utnyttjas.

    I första läget har det handlat om att säkra självförsörjningen men när det är klart skapar det exportmöjligheter. Det ryska spannmålsöverskottet används i allt högre grad för att öka grisuppfödningen. Målet om självförsörjning är nära och exporten ökar snabbt från en låg nivå, trots att afrikansk svinpest finns i Ryssland.

    Samma expansionslust finns för mjölk och nötkött. Ryssland är redan världens största veteexportör.

    Om Putin har förstått att mat är makt så önskar man att den insikten och förmågan att göra något spred sig även till svenska makthavare. Vi börjar förstå att vi har svag beredskap i händelse av stängda gränser eller andra kriser som hotar livsmedelsförsörjningen.

    Just det faktum att Rysslands styrka ökar och upplevs som ett hot är en av anledningarna att ha en rejäl beredskapsplan. Men det finns många fler.

    Det kommer att kräva stora infrastruktursatsningar att skapa den nödvändiga flexibiliteten och försörjningen av insatsmedel och transporter. Vi har inte som i Ryssland ett bakgårdsjordbruk som gör oss mer flexibla och motståndskraftiga.

    Klimatförändringen skapar också behov som är större än vad enskilda gårdar mäktar med. Det finns behov av samordnad avvattning, bevattningsdammar för större områden och ny forskning. Det behövs ny kunskap. Det är utmaningar för samhället och därmed en politikerfråga.

    Det bär emot att skriva, men att tänka som Putin kan någon gång vara alldeles riktigt. Vi ska väl inte behöva skapa en kris större än sommartorkan för att det ska hända något.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen