Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 15 oktober

    Rekordåren är landsbygdens problem

    Under lång tid har vi matats med att stad och land glider isär, skriver ATL:s Edvard Hollertz.

    Klyftorna ökar. Urbaniseringen åderlåter lands­bygden. Det blir också tydligt för den som vandrar genom en tätort ­någonstans i landet. Ofta är det ingen ­upplyftande syn. Ett par skyltfönster längs med Storgatan gapar tomma. Bostäder finns det fler av än invånare.

    Men det vi ser är egentligen inte landsbygdens kris, utan resultatet av rekordårens skrytsamma byggande. Många av landets samhällen stöptes under 1900-talets andra hälft om i samma form. När affärerna blomstrade skulle det slås på stort. Nya ­butikslokaler uppfördes, inspirerade av ­Domusvaruhusen. Låga trähus i pastell­färger blåstes ner. Miljonprogrammets ­lägenhetskomplex restes mot skyn. Det var Socialdemokraternas mönstersamhälle som tog form. Folkhemmet.

    Om det som lite slängigt kallas för storstadsmedia ska beskriva läget i landet börjar ofta reportaget i dessa tätortsmiljöer.

    Exempelvis har Expressen i en rad reportage ­under hösten uppmärksammat den så ­kallade sociala exporten till en rad mindre kommuner. Där börjar berättelsen i för­fallna ­bostadsområden. Överallt är problemet ­detsamma – ett överskott på bostäder har lett till att rika storstadskommuner har skickat dit kostsamma invånare som de vill bli av med, till exempel nyanlända och ­socialt utsatta.

    Visserligen är den beskrivna bilden korrekt. Problemet är bara att den typen av scener verkar forma det politiska samtalets föreställning om Sverige utanför storstäderna. Den parlamentariska landsbygdskommittén, som nu har några år på nacken, beskrev att det finns flera landsbygder. Inte bara en. Det är en viktig insikt som bör framhållas mer.

    På många gårdar finns en helt annan verklighet än den som syns i tätorterna ­någon mil därifrån. Där används den ­senaste tekniken och kunskapen för att ­producera mat i världsklass. Och det barn i en familj som får ta över släktgården – blir kvar – anser sig ofta ha dragit högsta ­vinsten i livets lotteri.

    I många mindre kommuner finns också industrier som sysselsätter allt färre men golvar sina globala konkurrenter. På landsvägarna rullar maskiner tillhörande entreprenadfirmor som säkerligen omsätter mer än många av de hyllade techbolagen i Stockholms city.

    I livsmedelsbutiker och Pressbyråns tidningshyllor finns även hyllmetrar med landsbygdsromantik. Läsarna vill frossa i det ljuva livet på landet. Ändå talas det om att ­staden vinner på landsbygdens ­bekostnad. Det är märkligt.

    Insikten om att det finns fler bilder av landsbygden än rekordårens torg bör ­genomsyra politiken. Då skulle nog fler inse att reformer som gynnar hela landet inte handlar om bidrag eller allmosor, utan ­snarare är satsningar på ett land med ­livskraftigt näringsliv.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen