Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 15 oktober 2018

    Regler och certifieringar hotar småskaligt jordbruk

    Sommarens torka och allt mer medvetna konsumenter har lett till att det är ett guldläge för en bondeoffensiv. Men kan livsmedelskedjan hantera det?

     Tord Karlsson, ledarskribent.
    Tord Karlsson, ledarskribent. FOTO: SÖREN ANDERSSON

    Det svenska jordbruket får allt bättre rykte hos svenska folket. Det har förstärkts av sommartorkan och gjort konsumenterna än mer medvetna om jordbrukets tuffa villkor.

    Det är upplagt för en bondeoffensiv. Frågan är om den vanliga livsmedelskedjan är riggad för att klara av det. Eller är vi på väg mot ett nytt kontrakt mellan jordbrukare och konsumenter?

    Länge har man pratat om den växande tudelningen av gårdarna. De stora gårdarna skulle bli allt större och producera bulkvaror och mindre gårdar skulle producera dyrare nischprodukter. Så har det också i viss mån blivit genom en blandning av frivillighet och tvång.

    Det är inte alltid de stora flödena passar de småskaliga producenterna. För ett par veckor skrev vi om den snabba strukturomvandlingen i grisbranschen. Småskaliga smågrisuppfödare konkurreras ut för att de inte passar i de stora slakteriernas flöden. Krav på dokumentation och certifieringar ger också merarbete och kostar mer än det smakar.

    Frågan om vikten av särskilda certifieringar är angelägen i den ekologiska produktionen. I senaste numret av Ekologiska lantbrukarna diskuteras frågan och det är ingen självklarhet att Kravcertifiera. Kostnad och besvär mäts mot nyttan för företaget. Det beror på vad man producerar och genom vilka kanaler man säljer.

    Med hjälp av sociala medier har nya handelskanaler uppstått. Rekoringar där man gör upp affären i förväg och sedan möter upp på en parkeringsplats någonstans för att hämta sina varor är ett sätt att möta köparen. Konceptet kommer från Finland och den första rekoringen startade i Grästorp för två år sedan. I somras hade 85 ringar sammanlagt 150 000 medlemmar.

    Den intresserade köparen kan hämta varor från fler gårdar vid samma tillfälle. Det leder till personliga möten och relationer uppstår. Ibland efterfrågar kunden certifiering, ibland inte, det är ingen förutsättning för affären.

    För att mindre gårdar i mellanbygden ska överleva som livsmedelsproducenter är detta en lovande väg framåt. Men det räcker inte, fler aktörer skulle behöva tänka efter.

    Mejerierna, spannmålshandeln och slakterierna har anledning att tänka över sina krav på kontroller och certifieringar. Är allt detta smart och höjer det lönsamheten för alla inblandade? Eller är det klåfingrigt och tynger allas verksamhet? Det är två bra frågor.

    Stora gårdar har kapacitet att hantera omfattande dokumentation även om det kostar pengar. Mindre gårdar har det inte och lägger hellre ner sin produktion.

    Statliga myndigheter borde resonera annorlunda. I stället för allt fler regler och krav borde utgångspunkten vara hur man kan underlätta för småföretagaren. Enklare regler för gårdsslakt och gårdsförsäljning av vin och öl är bara några exempel.

    Den negativa trenden behöver brytas. Konsumenten är beredd. Om vi inte tar chansen drabbar det skogs- och mellanbygderna och hotar det öppna landskapet och det näringsliv som håller bygden levande.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen