Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 6 december 2019

    Onödig kovändning, Arla!

    Från 2024 kräver Arla lösdrift för ekomjölk. Frågan är om att skynda på utfasningen av uppbundna kor är bästa vägen framåt, skriver ATLs ledarskribent Tord Karlsson.

    Arla har bestämt sig för att efter 2024 inte sälja mjölk från uppbundna kor som ekomjölk, och då inte heller betala ekomjölkstillägget till dessa gårdar. Beslutet är en kovändning från företagets tidigare ståndpunkt att utfasningen av uppbundna besättningar skulle ske på naturlig väg. Om det bestämdes om ett slutdatum ansåg Arla att det skulle ges kraftfulla stöd till ombyggnation.

    Nu har Arla i stället skärpt kraven för ekomjölken och gårdar med uppbundna djur, som fortfarande är helt lagliga, går miste om merbetalningen.

    Arlas beslut beror inte på att konsumenterna har krävt kor i lösdrift, det är Arlas föreställning om konsumenternas krav som fått styra. Och det är en gissningslek. Om jag också får spekulera i konsumentens idévärld så tror jag att den ser små besättningar i lösdrift som också tillbringar sin mesta tid på bete framför sig. Något som nästan inte finns.

    Men betyder det att konsumenten anser att en välskött uppbunden besättning är skamlig? Det är inte säkert, men resultatet blir gissningsvis att många av de cirka 100 gårdar det handlar om kommer att stänga ner mjölkproduktionen.

    Ekomjölken är en bra affär för lantbrukaren. I Ekobarometern som kom i somras tyckte två tredjedelar av mjölkbönderna att de hade ganska eller mycket god lönsamhet.

    Det är tyvärr en sämre affär för mejeriet, och det är svårt att tajma efterfrågan på marknaden med utbudet. Dessutom minskar efterfrågan, vilket har lett till nya krav på ekogårdarna.

    För flera decennier sedan såg trendspanarna att en tudelning av lantbruksföretagen skulle ske. Om man ville leva på sin gård hade man alternativen att satsa på att bli större och producera stora mängder av så kallade bulkvaror. Dit får man räkna spannmål, mjölk och kött som inte är laddade med särskilda värden, eller också producerar man till exempel utsäde eller kött av en viss kvalitet på kontrakt.

    För den mindre gården gällde det att helst specialisera sig och vidareförädla i egen tillverkning och försäljning. Det finns fina exempel på sådana företag. Men för den mindre mjölkgården har just ekomjölken erbjudit merbetalning utan krav på till exempel egen förädling, en elegant väg att höja lönsamheten.

    När Arla nu byter inställning och kräver lösdrift är det många lantbrukare med uppbundna kor som kommer att tacka för sig eftersom ekotillägget mycket väl kan vara det som ger vinsten.

    Trenden går generellt mot att företagen som förädlar bondens råvaror kräver mer och mer insatser för att få några ören extra. Att bygga om till lösdrift i förtid är då en prestation utöver det vanliga.

    Det kommer att snabba på strukturomvandlingen. Det är synd, eftersom vi behöver både små och stora lantbruksföretag. Frågan är verkligen om att skynda på utfasningen av uppbundna kor är bästa vägen framåt.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen