Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 24 januari 2005

    Nu är Nykvist beredd att satsa

    Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist träffade i förra veckan 1 200 bönder under en debattkväll i Skövde. Det var en stor skillnad på hennes framträdande nu och när hon var på samma ställe för drygt två år sedan.

    Socialdemokratiska jordbruksministrar brukar vara som bäst strax innan de slutar. Antagligen beror det på att de vet lite om jordbruk när de börjar och lär sig mer och mer under sin tid på jobbet. Den allmänna bilden som de nya ministrarna har med sig är ungefär att jordbrukspolitiken är vansinnig och att jordbruket en gammal avtynande näringsgren.

    När Ann-Christin Nykvist som nytillträdd jordbruksminister kom till Skövde i januari 2003 hade hon fortfarande i första hand med sig sin erfarenhet som generaldirektör för Konkurrensverket. Hon hade som nytillträdd jordbruksminister klagat på de höga svenska matpriserna och hoppades att den kommande etableringen av Lidl-butiker skulle pressa ner priset på svensk mat.
    Inför en lantbrukarpublik formulerade hon sig annorlunda, men det var ändå ett ganska kyligt möte mellan ministern och bönderna.

    Den här gången sa Nykvist vi och menade då det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin. Hon var väl medveten om behovet av att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft och sa att jordbruket måste försvara sin position på hemmamarknaden för att sedan kunna exportera. Hon instämde i debattledarnas tes att svenskt jord- och skogsbruk är viktigt för samhällsekonomin och sysselsättningen.

    Den enda gången det blev lite kyligt mellan ministern och bönderna var när hon blev tvingad att försvara att utbetalningen av EU-pengarna sköts över årsskiftet. Men även då förstod man att hon försökt få ut pengarna före jul, men att hon fått vika för finansdepartementet.

    Vi har alltså en jordbruksminister som nu vill att jordbruket ska expandera och är beredd på att satsa pengar på att marknadsföra de svenska mervärdena. Och det är naturligtvis bra.

    Men frågan är vilken betydelse det har. I huvudsak är politiken för de närmaste åren bestämd. Kvar att förändra är sockerpolitiken, och där kommer svenska sockerbetsodlare knappast att få någon hjälp. När vi får ett nytt landsbygdsprogram från och med 2007 kommer det antagligen att bli ännu mer tyngdpunkt på öppna landskap och vall. Det kommer att fördela om lite pengar mellan lantbrukarna, men kommer inte att lyfta jordbruket som bransch.

    Utan det är upp till lantbruket och livsmedelsindustrin att skapa framtiden. Någon större hjälp från politiskt håll kommer det inte att bli.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen