Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 21 februari 2005

    Lika pris till alla eller inte?

    Lika pris till alla var länge en viktig princip för lantbrukskooperationen.

    Så småningom omtolkades grundregeln så att det blev möjligt att göra justeringar i priset som tar hänsyn till att olika medlemmar medför olika kostnader.

    I dag har utvecklingen gått vidare i en del branscher så att man nästan övergett principen om lika pris och i stället betalar marknadspris. Det betyder i klartext att de som gör stora affärer får ett bättre pris.

    Men det finns undantag från utvecklingen mot kostnadsanpassade priser. Före Milkofusionen fanns det i NNP en diskussion om en mer kostnadsanpassad prissättning. Men planerna på att införa en stoppavgift som kompenserar för att det kostar mer att hämta små mjölkmängder har inte genomförts.
    Nu finns det dock krafter i föreningen som vill ändra på det.

    Det är inte en tillfällighet att kooperationens mest ortodoxa form används av en mejeriförening. När det inte finns någon konkurrens kan man använda vilken prissättning man vill. För Lantmännen som åtminstone i största delen av landet har konkurrens skulle det vara omöjligt. Missgynnas de största kunderna hittar de snabbt andra alternativ.

    I en mening är kooperationens grundidé att försöka påverka marknadskrafterna. Genom att samla utbudet från många små leverantörer får man en större kraft på marknaden. Ganska snart kombinerades det med statliga regleringar och vad som är en effekt av det ena och det andra är nu svårt att reda ut.

    Knappast någon efterlyser att mejerierna går till en helt marknadsanpassad prissättning till leverantörerna. I så fall skulle en stor leverantör nära mejeriet kunna få ett betydligt högre pris än den som har sin gård långt från mejeriet.

    För att åter jämföra med Lantmännen har de haft mycket bekymmer med att hitta ett prissystem som alla kan acceptera. En del menar att frakten ska kosta lika mycket oavsett om man bor nära eller långt ifrån foderfabriken, andra att man måste ta ut kostnaderna där de finns för att föreningen ska bli konkurrenskraftig.

    Men även om mjölkbönderna är eniga om att avståndet till mejeriet inte ska påverka priset innebär det inte att man helt behöver strunta i att justera priset beroende på vilken kostnad föreningen har. Att medlemmen som levererar lite mjölk betalar en del av föreningens merkostnad genom en stoppavgift som är lika för alla verkar rimligt.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen