Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 13 december 2019

    Dags för slumrande forskning att vakna

    Dräneringen av åkermark måste rustas upp för att stoppa skördeförluster. Behovet blir extra aktuellt med förändrat klimat och ny forskning behövs nu, skriver Tord Karlsson i sin ledare.

     ”Sjöutsikt i all ära, men helst inte över vetefälten”, skriver Tord Karlsson. På bilden en bondgård i engelska Lincolnshire efter att en närliggande flod svämmat över och dränkt över 400 hektar jordbruksmark med vatten i mitten på november i år.
    ”Sjöutsikt i all ära, men helst inte över vetefälten”, skriver Tord Karlsson. På bilden en bondgård i engelska Lincolnshire efter att en närliggande flod svämmat över och dränkt över 400 hektar jordbruksmark med vatten i mitten på november i år. FOTO: Geoff Robinson/Shutterstock/TT

    Det har regnat rejält över stora delar av Sverige i höst. Det positiva är att låga grundvattennivåer börjar återställas till det normala. Negativt är de nya insjöar som har uppstått på de höstsådda fälten. Sjöutsikt i all ära, men helst inte över vetefälten.

    När det är så illa att vattnet blänker är skördeskadan uppenbar. Det intressanta med den nya danska forskning som ATL redovisade i tisdags är att skörden minskar långt innan den dåliga avrinningen är uppenbar, ända upp till 25 procents skördeförlust utan synliga tecken. Det har vi inte råd med.

    Under 1900-talets första hälft var täckdikning ett prioriterat område. När de gamla dikningsexperterna hade dött ut dog också intresset. På 1980-talet försvann de sista bidragen till dränering och de senaste inventeringarna av dikningen gjordes.

    Ett moderniseringsprojekt betraktades som avslutat. När vi på 1990-talet inte längre behövde något jordbruk var statsmakternas intresse för långsiktigt underhåll av odlingsmarken minimalt och även intresset för tillämpad forskning.

    Nu har det ändå börjat röra sig. Jordbruksverket har på 2010-talet gjort två enkätundersökningar riktade till lantbrukare.

    Lantbrukarna dikar fortlöpande men insatserna når inte upp till behovet. De anser att dräneringen borde förbättras på ungefär en fjärdedel av åkerarealen, cirka 600 000 hektar. Och det var innan de läste tisdagens ATL om det osynliga skördetappet!

    När det gäller avvattning, större diken som löper genom flera fastigheter, finns också ett stort behov av underhåll. Mer än hälften av lantbrukarna tycker att något måste göras inom de närmaste fem åren.

    Det kräver aktiva dikningsföretag eller samfälligheter som sköter avvattningen av större områden. Alldeles för många har somnat in och saknar aktiva styrelser, unge­fär en tredjedel av dem, enligt Jordbruksverkets undersökning.

    Med tanke på behovet är det en framgångsfaktor att också de stora arealerna arrenderad mark blir ordentligt dränerade. Det kräver långsiktiga arrenden och att arrendator och ägare är överens om hur kostnaderna ska fördelas.

    Med det förändrade klimatet med mer och kraftigare nederbörd krävs större insatser. Men hur stora, och med vilken teknik? Det finns många skäl att forska och göra mer försök.

    Det är bra att dansk forskning kan vara oss till hjälp, som i detta fall. Forskningssamarbetet mellan länderna i norra Europa borde byggas ut. Men då måste vi också bidra mer, veta hur våra egna förutsättningar skiljer sig från grannländernas.

    Det är i första hand en uppgift för SLU med sitt sektorsansvar för det gröna näringslivet. Men andra universitet och institut är välkomna om SLU inte orkar eller vill. Efter en lång slummer är det dags för ett andra moderniseringsprojekt.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen