Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 27 oktober 2005

    Landsbygden lämnas i sticket

    ATL har i flera artiklar de senaste numren beskrivit hur landsbygden systematiskt missgynnas. Posten kommer inte längre till brevlådan vid bostaden utan landsbygdsbor får varje dag åka flera kilometer för att hämta den. Lagar som var tänkt att skynda på användningen av miljövänliga bränslen betyder i praktiken att etanol bara kommer att finnas i de stora mackarna i städerna.

    Det är inte så många år sedan Posten var ett statligt affärsdrivande verk som i huvudsak skötte sina uppgifter väl. Men sedan kom it-hysterin och Posten trodde antagligen att snart skulle ingen skicka brev. Postkontoren försvann och ersattes med paketutlämning på bensinmackar och servicebutiker. Och hela tiden har man långsamt, men systematiskt, försökt minska sina rundor på lantbrevbärarturerna genom att flytta ihop postlådor och sluta köra upp till hus som ligger en bit från huvudvägen.

    Den här utvecklingen måste få ett slut. Det är antagligen orealistiskt att kräva att alla utan undantag ska få sin post till en brevlåda intill bostaden. Men varför ska utvecklingen bara gå ett håll, att Posten försämrar sin verksamhet. Den som inte är allt för gammal kan minnas exempel när Posten faktiskt ökade servicen genom att flytta brevlådorna närmare bostaden och köra längre.

    Posten hävdar antagligen att det blir för dyrt att fortsätta att göra avstickare från huvudvägen. Och det är klart att portot på breven som lämnas i en postlåda några kilometer bort inte täcker extrakostnaden.

    Därför är det också fel att se Posten som vilket affärsdrivande bolag som helst. De som bor på landsbygden långt ifrån huvudstaden besöker kanske inte så ofta teatrar och museer som staten bekostar i Stockholm, men de får betala lika mycket för dem som en flitig besökare. På motsvarande sätt är det rimligt att de som bor i stor stad betalar lite extra för att bekosta brevutbärningen på landsbygden.

    Exemplet med etanol på mackarna visar att staten ofta inte vet vad man gör. För att skynda på övergången till miljöbränslen vill regeringen att riksdagen fattar beslut om en lag som kräver att alla mackar som säljer mer än 3 000 kubikmeter bränsle ska ha minst ett miljöbränsle. Det låter som en sympatisk tanke, men kan i själva verket betyda att introduktionen på landsbygden fördröjs.

    Det går inte att bygga om alla mackar på en gång och tillgången på bränslen kan också vara begränsad. Om lagen träder i kraft blir det inte etanol i på stationerna som säljer mindre än 3 000 kubik per år. Och det innebär att många landsbygdskommuner blir helt utan etanol.

    Det kommer kanske att finnas etanol i hundra mackar i Stockholm, men inte alls i Skurup eller Strömsund. Eftersom landsbygdsbor kör mer och ofta är intresserade av alternativa bränslen är det en orimlig utveckling.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen