Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 7 april 2017

    Lammnäringen missar en fantastisk chans

    Tänk dig att det finns en marknad som ständigt växer. Konsumtionen ökar med över 50 procent på tio år i en jämn och fin takt. Visst skulle man ta för sig, det är ju en självklar affärsmöjlighet. Men inte när det handlar om lammkött i Sverige.

    2005 fanns knappt 8 000 gårdar med får. Då klarade vi 40 procent av konsumtionen med djur från svenska gårdar. I fjol fanns drygt 9 000 fårgårdar och vi fick 28 procent av köttet från dem.

    Hela den ökande konsumtionen har importkött tagit hand om. Irland, Nya Zeeland och Nederländerna har tagit hand om affären.

    Det är ett värde på flera hundra miljoner som det svenska lantbruket går miste om. Hur har vi kunnat tappa detta?

    Under en period för några år sedan ökade antalet fårbesättningar och man såg en trend där uppfödare med små besättningar hellre valde de mindre och lätthanterliga fåren framför nöt. Nu finns det ungefär 9 000 fårgårdar, det är mer än tidigare men inte tillräckligt, och utvecklingen har stannat av.

    Låga avräkningspriser är ett av problemen. Priset har förvisso stigit långsamt de senaste åren, men inte tillräckligt för att lyfta produktionen. Om man kan styra sin produktion så att man säljer vid andra tider än på hösten kan man få riktigt bra betalt. Men höstpriserna, när den största delen av lammen slaktas, är bedrövligt låga.

    För tio år sedan sa vi att nötkött var en hopplös produktion som aldrig gav tillräcklig vinst. Där har utvecklingen verkligen vänt. Svenska mervärden har nått hela vägen till konsumentens betalkort. Den resan har lammnäringen inte lyckats göra.

    De problem som förknippas med lammnäringen är desamma som tidigare har vidhäftats nötköttet: små besättningar, ojämn kvalitet och lågt intresse från slakterier och butikskedjor.

    Den småskaliga produktionen medför också en svag förhandlingssits mot slakterierna. Det kan vara en anledning till de låga avräkningspriserna. Grisuppfödare har med sin större tyngd blivit bra på att förhandla pris. Här kan även lammuppfödarna bli bättre på att lyfta fram sina fördelar och förhandla med fler slakterier för att få bästa pris.

    För att ens nå upp till halv självförsörjning av lammkött skulle det behövas en halv miljon djur till och några tusen nya besättningar. Det är ett bra första mål men då krävs det en satsning i hela kedjan från uppfödare och slakteri till butik.

    Även politikerna kan göra en insats. De svenska grisarna lyftes, både bokstavligt och bildligt, av politiker från olika partier i senaste Europaparlamentsvalet. Det är långt till nästa val men det kanske vore bra med en samling lammlyft. Det gör sig på bild och luktar bättre än grisarna. RELATERAT: Rekordlite svenskt lammkött i påsk

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen