Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 28 september 2018

    Klimatkompensation ny näringsgren?

    Hur fungerar det när snabbmats- eller transportföretag i reklamen säger att de klimatkompenserarar genom att plantera träd som motsvarar deras produkters koldioxidbelastning? Räknas kompensationen bara om träden planteras i utvecklingsländer?

    Om klimatfrågan och jakten på koldioxid verkligen är en global fråga – och det är den – så borde det väl gå lika bra att betala några kronor för plantera granar och tallar i Sverige. Andra länder kan ha större behov av återbeskogning och skydd mot jorderosion med mera, men för inlagringen av koldioxid från atmosfären borde det gå lika bra att klimatkompensera i Sverige.

    Svenska skogsägare borde kunna sälja klimatkompensation, bokstavligen på rot, till företag som behöver bättra på sin miljöprofil. Skogsföryngringarna skulle bli bättre om det gick att få gratis plantor från klimatkompenserande konsumenter. Bättre föryngringar innebär ökad produktion och därmed ökad inlagring av koldioxid.

    Enligt motsvarande modell kan man tänka sig att skogsägare skulle kunna få ersättning för att inte avverka. Tänk om det gick att låta skogen stå och sälja ett åtagande om att lagra koldioxid åt någon som behöver klimatkompensera, i stället för att bruka skogsmarken. Vi måste då tänka bort det faktum att den bästa miljömässiga och ekonomiska nyttan skapas genom aktivt skogsbruk.

    Det är inte omöjligt att tänka sig ett ersättningssystem för den kollektiva miljönyttan i form av koldioxidinlagring som skogsägarna tillhandahåller. I realiteten är det omvända synsättet härskande.

    I rapporten ”Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar”, från Expertgruppen för studier för offentlig ekonomi, föreslås att mer skog ska undantas brukande genom att köpas med skogsägarnas egna pengar. Detta genom att tvinga skogsägarna att betala en ”naturvårdsavgift”, för varje kubikmeter virke som mäts in vid industrin, till en fond som ska finansiera ersättningar vid bildandet av naturreservat och biotopskyddsområden. På så sätt väntas miljömålet Levande skogar uppnås till en låg kostnad – för samhället.

    Virkesförrådet på dagens ”naturvårdsarealer” hävdar rapportförfattaren kommer öka med 800 miljoner kubikmeter om ett sekel. Det motsvarar en permanent koldioxidinlagring om cirka 1,25 miljarder ton, med ett nuvärde på 450-600 miljarder kronor beräknat på nuvarande svenska koldioxidskatt

    Det vore intressant med en diskussion om hur skogsägarna skulle kunna få ersättning för denna mycket värdefulla koldioxidinlagring och andra nyttigheter de levererar till samhället som omväxling. Vi har ju gott om diskussioner som går i den andra riktningen – om hur skogsägare ska tvingas avstå mer av sin egendom för att tillhandahålla kollektiva nyttigheter till samhället.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen