Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 15 december 2020

    Ridå för artskyddscirkusen

    Politiken måste sätt punkt för lavskrikemålens valsande runt i domstolarna.

    Enkla avverkningsanmälningar har tagits ända upp till Miljööverdomstolen, MÖD, bara för att återförvisas till Skogsstyrelsen.

    Det värsta är att detta bara är en försmak av vad som komma ska om inte politiken på allvar bestämmer sig för att det ska vara praktiskt möjligt att bedriva skogsbruk även i framtiden och agerar därefter.

    Aktuell cirkus började 2015 när några skogsägare i Hälsingland anmälde skog för avverkning till Skogsstyrelsen, varpå avverkningarna förbjuds efter yttrande av länsstyrelsen. 2017 ger Mark- och miljödomstolen, MMD, markägarna rätt att avverka. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket överklagar.

    2018 bestämmer sig MÖD för att Skogsstyrelsen har rätt att ta beslutet och ärendet återförvisas till MMD för prövning i sak. 2019 ger MMD skogsägarna tydligt rätt – varken Skogsstyrelsen eller Naturvårdsverket överklagar – och därmed skulle saken ha varit avklarad.

    Men då tar Birdlife Sverige med flera plats i manegen och lyckas med hjälp av Århuskonventionen, som ger miljöorganisationer talerätt i miljömål, överklaga domen. Förra veckan skickade MÖD tillbaka ärendet till Skogsstyrelsen. När 2021 ringer in är ärendet tillbaka på ruta ett igen.

    Lavskrikemålen speglar några av de problem skogsbruket står inför.

    Oproportionerliga konsekvenser av artskyddet: Det är inte rimligt att en mer eller mindre väldokumenterad lokal förekomst av en i övrigt inte ovanlig art på gränsen av sitt utbredningsområde kan medföra att en avverkning stoppas på sätt som skett.

    Bevisbördan: Om det ligger på skogsbrukarna att (sannolikt allt oftare i domstol) visa att planerade skogsbruksåtgärder inte hotar specifika arter kommer det garanterat att sänka aktiviteten i skogsbruket. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar för skogsbruksåtgärder känns inte långt borta.

    Talerätten i miljömål: Rättsutvecklingen har gett mer eller mindre seriösa miljöorganisationer, i en del fall till och med Facebookgrupper, talerätt med stöd av Århuskonventionen.

    Otydlig och ogenomtänkt lagstiftning: Den läggs i knäet på den enskilde som måste ha kapacitet att processa tills högsta instans eventuellt sätter ned foten.

    Rätten till ersättning: Äganderätten ska ovillkorligen respekteras. Detta är grundläggande om förtroendet för rättsstaten ska kunna upprätthållas.

    Artskyddsförordningen utreds nu och ett betänkande kommer i vår. Låt oss hoppas att utredningen löser fler problem än den skapar.

    Att låta myndigheter och domstolar år efter år valsa runt med dessa frågor håller inte. Nu krävs politisk handlingskraft som kan styra upp regelverken kring artskyddet och säkerställa att skogsbruket inte går ned sig i ett juridiskt träsk.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen