Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 27 mars

    Jordbruket förtjänar ett bättre bemötande

    För dem som är aktiva inom jordbruket torde det vara självklart att det är en samhällsviktig verksamhet. Men rent byrå­kratiskt är det något som måste vägas på våg och bestämmas, skriver ATL:s Tord Karlsson.

    I och med coronapandemin har det blivit akut. Om till exempel förskolor bara ska hållas öppna för barn till föräldrar som ­arbetar inom samhällsviktig verksamhet blir det väldigt betydelsefullt om lantbruket hör dit eller inte.

    Myndigheten för samhällsskydd och ­beredskap ska komma med en förteckning över vilka branscher som kan omfattas, men landsbygdsministern gav i en intervju klart besked om att lantbrukarna hör dit.

    Äntligen upprättelse! Många i bondekåren såg chansen till detta när landsbygdsministern slog fast att jordbruket är en samhällsviktig verksamhet. Men hon var också ­noga med att understryka att det gällde bara i detta fall. Det är ­tyd­ligen något som måste avgöras från gång till gång.

    Frågan är också hur många som släpps in i det samhällsviktiga finrummet. Hur är det med anställda i jordbruket, till exempel traktorförare och djurskötare? Och hur är det med de nödvändiga kringverksamheterna, till exempel lastbilschaufförer som kommer med foder och hämtar slaktdjur och mjölk, reparatörer och veterinärer? Allt detta måste fungera. Hela tiden!

    Samhällsviktig är ett fint ord. Men miljöfarlig är ett fult ord, och det är också kopplat till jordbruket.

    I Miljöbalken och dess förordningar hör jordbruket till de verksamheter som ska kontrolleras i särskild ­ordning.

    Flera gånger har det motionerats i riks­dagen om att byta ut miljöfarlig mot miljöpåverkande. Företrädare för Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna ­debatterar detta ämne med glöd. Inom LRF motioneras det i stort sett varje år om ­samma sak.

    Det handlar inte om att minska kontrollen, självklart ska lagar och regler vad gäller utsläpp och annat följas. Tanken med ­etikettbytet är att orden styr handlingen; med annan benämning blir attityden hos myndigheternas personal en annan. Och det är det som är det verkliga problemet.

    Motionärerna har haft begränsad ­framgång. Varken LRF eller regeringen är särskilt intresserad av att vända upp och ned på Miljöbalken och se just jordbruk som en särskilt viktig verksamhet.

    Varför så njugg, Jennie Nilsson? Ta nu chansen att, för det första, slå fast jord­brukets status som samhällsviktig, samhällsbärande, försörjningskritisk verksamhet. Och för det andra, inbegrip hela regeringen i en reform av lagar och förordningar som tvättar bort epitetet miljöfarlig.

    Och i praktiken, sätt de intentioner som finns om ett bättre bemötande från läns­styrelser och andra myndigheter i verket. Problemet är väl känt och dokumenterat, och vissa myndigheter är värre än andra. Det visar att det går att påverka.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen