Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 3 september

    Inneboende minister får ingen tyngd

    Det som är bra för miljön är ofta bra för lantbruket, men inom politiken är miljö och lantbruk i stället konkurrenter, skriver ATL:s nya ledarskribent Edvard Hollertz.

    Det som är bra för miljön är i längden ofta bra för lantbruket. Far grödorna, djuren eller träden illa märks det på avkastningen. Lantbrukaren lever i symbios med naturen.

    Inom politiken är däremot förhållandet mellan miljö och lantbruk mer konfliktfyllt. Jord- och skogsbrukets behov sägs stå emot miljöintresset och det rörliga friluftslivet. Det leder till att alla statligt styrda processer blir en ständig balansgång mellan olika intressen.

    Ska en grupp tillsättas krävs ofta representanter för naturskyddsorganisationer, friluftslivet, markägare och brukare. Ett exempel på det är styrelsen för Skogsstyrelsen. I den återfinns – för balansens skull – personer som har kritiserat den rådande skogspolitiken.

    Givet den ängslighet som finns kring att någon intressegrupp inte ska komma till tals är den rödgröna regeringens slagsida mot miljö märklig.

    Mellan Miljödepartementet och Näringsdepartementet, där landsbygdsministern sitter, råder knappast ett jämviktsförhållande.

    Regeringen tillsatte för en tid sedan två utredningar med direkt relevans för jord- och skogsbruket. Dels den så kallade äganderättsutredningen, dels utredningen av strandskyddet. Båda är ett resultat av januariöverenskommelsen mellan den rödgröna regeringen, Liberalerna och Centerpartiet.

    Trots att båda utredningarna har stor betydelse för företagandet på landsbygden i allmänhet och lantbruket i synnerhet ska de färdiga produkterna lämnas till Miljödepartementet. Det är en märklig ordning. Det naturliga vore att betänkandena landar på landsbygdsminister Jennie Nilssons (S) bord på Näringsdepartementet.

    Men vem som får ta emot luntan från utredaren säger ganska mycket om var den verkliga makten finns.

    Att det är Miljödepartementet som dominerar är kanske inte så konstigt. Miljöminister Isabella Lövin är inte bara chef över ett eget departement. Hon är vice statminister och språkrör i Miljöpartiet. Den som ska föra lantbrukets talan är den relativt nya ministern Jennie Nilsson. Hon är inneboende på näringsminister Ibrahim Baylans departement sedan statsminister Stefan Löfven lade ner Landsbygdsdepartementet. I statsrådskretsen är Jennie Nilsson en av dem som syns minst.

    Den här ojämna maktbalansen riskerar att slå emot lantbruket. Rent praktiskt lär det innebära att mindre vikt läggs vid jord- och skogsbrukets produktionsmål och mer vid miljömål.

    Resultatet av en sådan förskjutning har vi redan sett i form av allt fler inskränkningar kring brukandet av jorden och skogen.

    Om inte lantbruket kan företrädas med tyngd förskjuts med tiden jämviktsförhållandet. Vi går från att de gröna näringarna lever i symbios med naturen till att lantbrukaren på nåder får bruka sin ärvda jord.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen