Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 19 februari

    Skatteväxling riskerar bli skatteökning

    ”Grön skatteväxling” är ett populärt politiskt koncept just nu, men det innebär risker och man måste se upp så att inte vissa grupper drabbas oproportionerligt hårt.

    Miljöskatter har blivit ett allt mer populärt koncept för politiker i västvärlden. Så även för vår nya svenska regering. Denna har flaggat för en ”grön skatteväxling” där skatten på arbete ska sänkas med 15 miljarder och skatten på miljöskadliga ämnen höjas med lika mycket.

    Den här strategin kan låta bra men är långt i från riskfri. Skatt på arbete är en stor och stabil skattebas, så även skatt på kapital och fastigheter.

    Det gäller inte på samma sätt för skatter på miljöfarliga ämnen, eftersom halva värdet av skatten är att den ska minska lönsamheten i att använda ämnet. Om jag kan välja mellan att köra min bil på bränsle ett eller bränsle två, där bränsle två är dyrare att framställa men mer miljövänligt, så kan staten beskatta bränsle ett tills det bli så dyrt att fler frivilligt väljer det andra.

    Själva poängen är att minska konsumtionen av det som beskattas. Själva basen för skatten kommer därmed att erodera. En solid skattesänkning på löner kommer kräva allt större miljöskatter för att statens intäkter ska vara de samma, eftersom den miljöfarliga konsumtionen med stor sannolikhet kommer att minska.

    Nästa problem ligger i att miljöskatter tenderar att permanent höja kostnaden för medborgarna. Om vi går tillbaka till exemplet med bränslen, om bränsle ett kostade tio kronor och bränsle två tolv kronor, och bränsle ett beskattas tills det kostar tretton kronor har det miljöfarliga bränslet prisats ut, men konsumenten måste betala tolv kronor.

    Även om en skattesänkning på arbete införs för att kompensera står den lönearbetande kvar på noll eftersom ens bränslekostnader ökat. Dessutom är kanske de sänkta skatterna inte riktade till samma grupp som får ökade kostnader. En borttagen värnskatt hjälper knappast arbetarklassen på landet som måste köra mycket bil.

    Det här problemet måste alla länder som vill införa en ”grön skatteväxling” hantera. I Frankrike utgör de gula västarna ett konkret och olustigt exempel på vad som kan hända när man försöker införa höjda kostnader för vissa grupper av befolkningen utan att ge dem något tillbaka.

    När miljöminister Isabella Lövin kommenterar den nya strategin säger hon att man ska använda ”piska och morot” vad gäller miljöskatter, men som det ser ut nu använder regeringen framförallt piskan.

    Bensinskatten ska höjas ytterligare, både gruvindustrin och skogsindustrin ska få nya höjda kostnader. Det närmaste vi kommer en morot är att Lövin sagt att hon ”kan tänka sig” en ökad subvention för dem som bilpendlar på landet.

    Denna nya skattestrategi känns alltför ogenomtänkt. Staten kan inte öka kostnaderna allt för mycket på människors vardagsliv utan att kompensera för det. Omställningen är nödvändig men kan inte tillåtas slå oproportionerligt mot vissa grupper och kan inte vara radikalt mycket hårdare än i andra närliggande länder. Då drabbas vi dubbelt av sjunkande konkurrenskraft och dyrare vardagsliv.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen