Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 31 juli

    Undvik att utmana renskötselrättens traditioner

    Efter Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet ska en utredning tillsättas för att se över Rennäringslagen. Men utredningsdirektiven bör dock undvika att utmana den traditionella ordning som renskötselrätten grundas på, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

    En utredning ska tillsättas för att se över Rennäringslagen, som regeringen anser behöver anpassas till dagens samhällsstruktur och Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet. Utredningsdirektiven ska utarbetas under hösten efter det att berörda aktörer hörts av regeringen i särskilda sakråd. Det är en rimlig utgångspunkt att eventuellt ny lagstiftning respekterar den traditionella ordningen med renskötseln i centrum för jakt- och fiskerättigheter.

    Högsta domstolens dom innebär att Girjas sameby har rätt att bestämma över jakt- och fiskerätten på samebyns område ovan odlingsgränsen. Domen framkallade flera fall av vedervärdiga angrepp på både renägare och deras renar. Minst sagt besynnerliga reaktioner på att staten inte längre har rätt att upplåta småviltsjakt och fiske på samebyns område ovan odlingsgränsen.

    Domen är också en påminnelse om skillnaden mellan renägande samer, organiserade i samebyar, och icke renägande samer. I Rennäringslagen knyts den på urminnes hävd grundade renskötselrätten, som även omfattar jakt- och fiskerätt, till en aktiv renskötsel. Den organiserade enheten är samebyn. Inte helt okontroversiellt då icke renägande samer också vill åtnjuta rättigheterna.

    Jakt- och fiskerättigheterna i renbetesområdena har historiskt varit en känslig fråga och föremål för omfattande och långdragna rättsprocesser samt olika statliga utredningar. Så som rennäringspolitiska kommitténs betänkande (SOU 2001:101) och jakt- och fiskerättsutredningens grundliga utredning av jakt- och fiskerättigheter inom renskötselområdet (SOU 2005:17, 2005:79 och 2005:116).

    Det återstår att se vad en ny utredning kan bidra med. Högsta domstolen har nu klarlagt vad som gäller på statens mark ovan odlingsgränsen. Om en sameby kan bevisa jakt- och fiskerättigheter baserat på urminnes hävd på samebyns område ovan odlingsgränsen, så borde samebyn i likhet med Girjas sameby ha ensamrätt på att upplåta småviltsjakt och fiske i området.

    Möjligen kan en ny utredning leda till andra förändringar av Rennäringslagen. Det är dock rimligt att även fortsättningsvis låta jakt- och fiskerättigheterna utgå ifrån samebyn som bärare av rättigheter (snarare än vissa personer) och behålla den starka kopplingen till renskötseln. Jakt och fiske lär vara möjligt även efter Girjasmålet även om samebyn och inte staten säljer jakt- och fiskekort. Småvilts- och fiskeförvaltningen lär inte försämras om den sköts lokalt av en sameby.

    Det är uppenbarligen svårt att förändra lagstiftning som relaterar till rennäringen. Att regeringen hör olika intressenter inför utarbetandet av utredningsdirektiven ger ett brett underlag. Direktiven bör dock undvika att utmana den traditionella ordning som renskötselrätten grundas på.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen