Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 3 oktober 2005

    Glöm inte bort "hobbyodlaren"

    Hela etablissemanget runt jordbruket är i dag inriktat på att satsa på dem som vill växa och utveckla sina företag. Men vem tillvaratar de andras intressen? De som inte vill eller kan låna de miljoner som krävs för att få gården tillräckligt stor.

    Ganska snart kommer 10 000 lantbruk att stå för 90 procent av livsmedelsproduktionen. Till det kommer 30 000-40 000 deltids- och fritidslantbruk.

    Det känns på ett sätt sorgligt att en näringsgren som bara för några generationer sedan sysselsatte halva befolkningen är nere på den nivån. Men det finns inte någon väg tillbaka till det mer småskaliga jordbruket, och frågan är om det egentligen spelar så stor roll om det finns 10 000 eller 40 000 heltidsjordbruk. Det viktiga är hur de människor som finns i jordbruket har det.

    Det är självklart att LRF, Swedish Meats och mejeriföreningarna på olika sätt försöker hjälpa och stimulera dem som tänker växa. Men eftersom LRF har nära 160 000 medlemmar gäller det för mindre än en tiondel av dem. Alla som bor på landet har visserligen glädje av att det finns några som satsar och växer, men de allra flesta kommer inte att satsa alls. Eller åtminstone inte så mycket det räcker för att leva på lantbruket.

    Lantmännens besked att det 2007 bara kommer att finnas 20 spannmålsanläggningar i landet visar att man satsar på de stora. Och det finns inte någon annan väg att gå, kan Lantmännen sänka sina kostnader med 10 öre per kg spannmål måste man göra det. Men det är klart att beslutet skyndar på strukturutvecklingen ytterligare. Många gårdar utan egen tork får anledning att fundera över om det inte är bättre att sälja eller arrendera ut marken.

    Det är tid att tänka en liten stund på dem som inte kommer att vara kvar. Finns det möjlighet att i det kommande miljö- och landsbygdsprogrammet avsätta pengar som underlättar övergången till något annat? När ska lantbrukskooperationen ge medlemmar som slutar ersättning för de stora värden som de varit med och byggt upp? Bara Lantmännen omsätter drygt 28 miljarder kronor och äger en stor industri i Sverige och utomlands.

    För ganska många är lantbruk mer en livsstil än en ekonomisk försörjning, en hobby som för att vara hobby omsätter ganska mycket pengar. Eftersom pengarna man lever av kommer från någon annanstans måste man betrakta jordbruket just som en hobby. Och det betyder att lantbrukskooperationen inte kan anpassa sin verksamhet efter dem.

    Men när utvecklingen går så oerhört snabbt är det lätt att enskilda kommer i kläm. Eftersom det finns så stora resurser i LRF och lantbrukskooperationen är det inte mer än rimligt att de inte glöms bort.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen