Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 21 maj 2012

    Framtidens olja finns inom växtriket

    Det är nyttigt att få perspektiven vidgade ibland. Det fick jag nyligen på ett seminarium på Alnarp där forskare talade på temat växtkemi i stället för petrokemi.

    Jag fick min tes om att oljan räcker i 40 år i stort sett bekräftad. Så länge jag minns har det varit en sanning. Jag lärde mig också att forskare ända sedan oljans inträde har letat efter substitut.

    Självförsörjnings- och beredskapsskäl har vägt tungt. I början av förra seklet fanns 18 etanolfabriker i Sverige. Men efter första världskriget kom oljan på bred front. I 1930-talets Tyskland skedde 54 procent av alla vägtransporter på bränslen som inte var baserade på petroleum. Efter andra världskriget tog oljan över där också.

    Numera är det klimat- och miljöskäl som driver letandet. Etanol och biodiesel har tagit en bit av marknaden, men deras klimatnytta är inte oomtvistad så det går trögt.

    Av den olja som pumpas upp används cirka 93 procent till energi och 7 procent går till annat, som plastmaterial och kemikalier. Häpnadsväckande nog är värdet av de två kategorierna ungefär detsamma.

    Plötsligt framstår det som vanvettigt att bara bränna upp något som har ett så stort värde i andra sammanhang.

    Men det finns hopp. I biologin. Växterna är finurliga kemiska fabriker som vida överstiger primitiva krackeranläggningar.

    – Allt som kan göras med fossil olja kan göras med vegetabilisk olja. Det är en kostnadsfråga, sa Sten Stymne, SLU, som forskar i hur man kan öka oljehalten i växter och anpassa oljans struktur så att den passar för olika ändamål.

    Stora vinster skulle också göras med fleråriga jordbruksgrödor. Men starka krafter håller emot. Växtförädlingsföretagen vill förstås sälja utsäde varje år.

    – Ska det bli något av krävs publika medel, slog Sten Stymne fast.

    Så är det nog. Men ett problem är att det är svårt att gå förbi gentekniken. Och då blir det svårt med pengar. Acceptansen för genteknik är klen bland allmänheten och då är det svårt för politikerna att lägga pengar på genteknisk forskning.

    Det är skada. För växter som framtidens kemiska fabriker är en mer tilltalande syn än dagens. Man måste också fråga sig om inte genmodifierade växter trots allt är något mer naturligt än att pumpa upp olja och förbränna.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen