Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 15 april 2005

    En fråga om rätt person

    Valberedningarna har fått en allt större makt över hur LRF och lantbrukskooperationen styrs.

    I grunden är det naturligtvis sunt att varje styrelsepost granskas och att man inte automatiskt föreslår återval av dem som inte självmant valt att gå. Att valberedningarna blivit mer aktiva är inte heller en tillfällighet utan ett resultat av en målmedveten satsning på utbildning och erfarenhetsutbyte.

    Men ökad makt innebär också ett ökat ansvar och att man måste vara beredd att få sitt fögderi granskat. Då och då ser vi exempel på dåligt arbete av en valberedning som ställer till med problem. Det tydligaste exemplet under senare år är valberedningens förslag att sparka Caroline Trapp som LRF-ordförande trots att hon var vald för ett år till. Under hela våren i fjor förlamades LRF:s arbete av diskussionen.

    Att varken Arla Foods eller Milko har någon kvinnlig styrelsemedlem är också uppseendeväckande misslyckande. Debaclet under LRF Mälardalens stämma då valen inte klarades av under den tid som möteslokalen var tillgänglig utan fick fortsätta på en restaurang i närheten kastar också en skugga över valberedningen.

    Oftast accepterar stämman valberedningens förslag utan någon debatt. I bästa fall innebär det att förslaget är så självklart att debatten är överflödig, i sämsta fall kan det innebära att ett inte så bra förslag slinker igenom eftersom man inte vill dra i gång en persondebatt på stämman.

    Personfrågorna är svåra att hantera. När det finns flera kandidater till en styrelsepost innebär det att några av föreningens mest aktiva och mest engagerade personer är beredda att lägga ner ett stort arbete för föreningens bästa. Personerna måste behandlas med respekt och man ska inte riskera att bli utskämd för att man är beredd att ta ett större ansvar.
    Men hur ska man kunna diskutera personfrågor utan att bli personlig? I valet mellan att behöva säga något som inte uppskattas av en person och att avstå från en viktig persondebatt måste det personliga intresset stå tillbaka. Den som inte är beredd att få sin person granskad är kanske inte heller så hårdhudad som behövs för att klara ett förtroendeuppdrag.

    Men på en punkt bör det vara möjligt att öka ombudens kunskaper utan att det går ut över kandidaternas integritet. Ganska ofta ombeds styrelsekandidater att säga något om sin person. Det man då får höra är ofta förvillande likt en kontaktannons. Vi får veta ålder, hur gården ser ut, namn på barnen och fritidsintressen. Det enda som fattas är intresset för mysiga hemmakvällar.

    Varför inte i stället använda det här tillfället till att säga något som är viktigt för valet? Varför ska ombuden välja mig, vad kan jag och vad vill jag jobba med i styrelsen?

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen