Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 22 mars

    Lantbrukare väger lätt mot stadens intressen

    Mark- och miljödomstolen svepte undan Mälarböndernas ersättningskrav och gick helt på Stockholms stads linje i tvisten om ersättningen för försämrade odlingsförhållanden och sänkta fastighetsvärden i samband med bygget av nya Slussen.

    Det är att lägga sten på börda. Vattenregleringen i nya Slussen var feltänkt från början. Det stod klart redan under planeringen att den vattenhöjning på våren, ”vårpuckeln”, som var en del av planen, skulle drabba jordbruket. Lantbrukarnas protester ledde till tvist i domstol som Stockholms stad vann. Vårpuckeln var ett faktum.

    Det hade varit rimligt att den drabbade parten, lantbrukarna, hade fått en fullgod ersättning för den permanenta skada de kommer att lida. Sju år efter domen som gav Stockholms stad tillstånd att höja vattennivån i Mälaren stod det klart att så inte blev fallet.

    Skillnaden är himmelsvid mellan lantbrukarsidans krav på 350 miljoner och stadens erbjudande på 35. Lantbrukets krav kanske var orealistiskt högt men det vore rimligt att domen landade någonstans mellan ytterligheterna. Så blev det inte.

    Ett märkligt inslag i domen är förslaget från stadens sida att odla salix eller lägga marken i träda som ett sätt att minska skadan för lantbrukarna. Det skulle vara så bra att det redan borde ha ersatt olönsam spannmålsodling, menar staden.

    Om salix är så bra borde väl arealerna i Sverige vara större. Det odlas 7 000 hektar i Sverige och arealen krymper. Dessutom vore det knepigt att hitta avsättning för en plötsligt uppflammande salixfeber i Mälardalen.

    Stockholms stads andra förslag till drabbade bönder är att lägga mark i träda och tjäna pengar på det. Enda intäkten är de stöd som kan komma ur EU-maskineriet. Det är naturligtvis en oerhört osäker intäktskälla, det är inte alls givet att nästa utformning av EUs jordbrukspolitik är lika gynnsam för trädesbruket.

    För tio år sedan, när planeringen av Slussen var i full gång, vägde jordbrukets intressen lätt. Nu borde det vara annorlunda. Sårbarheten i vårt samhälle och vår låga självförsörjningsgrad är ett bekymmer, i alla fall i debatten.

    I det ljuset borde produktiva gyttjeleror runt Mälaren ha värnats och det skulle inte ha getts tillstånd till någon vårpuckel. Den låga ersättningen för intrånget visar att livsmedelsproduktionen fortfarande inte har något större värde och åkermark kan smärtfritt tas ur bruk för alltid.

    Slussenbygget är bara ett exempel. Ständigt hotas åkermarken av bebyggelsen breder ut sig och trafikleder som dras där det är lättast och billigast.

    Det är ett mycket omodernt sätt att se på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens roll i vårt samhälle. Om domen överklagas får vi i alla fall hoppas på en anständig kompensation till de drabbade företagen.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen