Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 8 mars

    Djurskyddskontroll på uppfödarens villkor

    Livsmedelsverket och länsstyrelserna måste kvalitetssäkra sitt arbete och se djuruppfödaren som en företagare som vill djuren väl.

    FOTO: ATL

    Den som föder upp djur står under kontroll av såväl myndigheter som de företag som köper kött och mjölk. Det finns många vittnesmål om rättsosäkerhet och djurhållare som har drabbats hårt av felaktiga beslut.

    För att kunna driva framgångsrika företag måste myndigheterna arbeta snabbt och effektivt och se till företagens bästa. Det gäller inte alltid i dag.

    Den kontroll av djur och slaktkroppar som Livsmedelsverkets veterinärer gör på slakterierna kritiseras för att vara rätts­osäker. Gård & Djurhälsan menar att Livsmedelsverket ser slakteriet som sin kund. Därmed hamnar uppfödaren/leverantören i skuggan och riskerar att inte få någon information om fel på slaktkropparna annat än avdrag på avräkningen.

    Om det är större problem och besiktningsveterinären anmäler till länsstyrelsen kan det ta över ett år innan lantbrukaren får veta vad som skett.

    Så ska det inte vara. En byråkrati som mal långsamt är aldrig bra och i fall där bevismaterial kan ifrågasättas är det ännu viktigare att ett ärende avgörs snabbt och rättssäkert.

    Det är en ekonomisk skada men också en psykisk påfrestning för lantbrukaren.

    I en enkät har LRF frågat lantbrukare om deras inställning till olika myndigheter.

    Det gav besked om att det finns stora behov av förbättringar.

    Det var också tydligt hur spretigt resul­tatet var när det gällde betygen på de olika länsstyrelserna, som då gällde hela deras arbete, inte bara djurskyddskontrollerna. Det skilde mycket mellan bottennoterade Blekinge och till exempel Kalmar där lantbrukarna var betydligt nöjdare.

    En dåligt fungerande myndighet drabbar också personalen i form av hot och trakasserier. Det är naturligtvis förkastligt men mycket av problemen beror på misstron mellan lantbrukare och myndigheter som i sin tur har sin grund i dålig myndighets­utövning. Det är angeläget att länsstyrelserna arbetar hårt med att stärka sin organisation och utjämna skillnaderna sig emellan.

    Den nya Djurskyddslagen är mer av en ramlag än den förra med målet god djuromsorg och mindre krav på att uppfylla vissa detaljer. Det borde, i den bästa av världar, ge lantbrukaren utrymme att forma sin uppfödning utan att vara orolig för anmärkningar. Men det kan också vara tvärtom, ett stort utrymme för tolkning av kontrollanten och långt ifrån säkert att man är överens.

    Man kan dra paralleller till Skogsvårds­lagen som från 1993 innehåller mindre detalj- och mer målstyrning. Låt vara att två jämställda mål, för produktion och miljö, gör det extra svårt men den oreda och konflikter som råder i tillämpningen av lagen förskräcker.

    Den nya inriktningen på Djurskyddslagen gör det ännu viktigare att både Livsmedelsverket och länsstyrelserna kvalitetssäkrar sitt arbete och ser djuruppfödaren som en företagare som vill djuren väl och driva ett sunt företag.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen