Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 31 augusti 2018

    De rödgröna gick vilse i skogen

    ATL:s ledarskribent Tord Karlsson sammanfattar den rödgröna regeringens insatser inom jord och skogsbruket.

     Tord Karlsson, ATL.
    Tord Karlsson, ATL.

    Efter fyra år är det dags att summera den rödgröna regeringens insatser för jord- och skogsbruket. När ansvarige ministern Sven-Erik Bucht själv gör det önskar han att det hade varit mer action i skogen. Det kan man verkligen hålla med om.

    Annorlunda lät det för fyra år sedan. När han just tillträtt såg Bucht en enorm potential i bioenergi, textilier och plaster och hyllade skogsindustrins idékraft.

    Det har investerats mycket i skogsindustrin men i huvudsak i massa- och pappersindustrin. Det finns långt framskridna planer på investeringar i mer framtidsinriktad industri men all oförmåga i hanteringen av bland annat Artskyddsförordningen och de fjällnära skogarna har satt stopp.

    Regeringens förlamning har också drabbat många privata skogsägare. Där har den rödgröna röran verkligen gjort skäl för namnet. Det under hela regeringsperioden vilande hotet om en vägslitageavgift är heller inte avvärjt, och det nationella skogsprogrammet blev inte vad man hoppats. Det väntar på sin uttolkning.

    Insatserna på jordbruksområdet har varit något mer framgångsrika. Jämfört med tidigare socialdemokratiska eror när landsbygden skulle omformas i grunden, till exempel under Eric Holmqvist på 1960-talet och Mats Hellström i början på 1990-talet, finns nu mer förståelse för att jordbruk och livsmedel är viktigt.

    Från den förståelsen till förmågan att göra de rätta insatserna för att förverkliga en vision om tillväxt kan steget vara långt. Regeringen lyckades få till ett brett förankrad livsmedelsstrategi som faktiskt pekar framåt och uppåt. Men genomslaget på gårdsnivå väntar vi på.

    Regeringen ska ha beröm för sin vilja att skärpa regler för offentlig upphandling så att svenskproducerat inte missgynnas. Satsningen på att främja livsmedelsexporten och bland annat fokusera på Kina är berömvärd.

    Intresset har legat på marknadsfrågorna och de senare leden i livsmedelskedjan, och en del på forskning och utveckling. Däremot har själva motorn, primärproduktionen, lämnats utan service och uppdatering.

    Den eviga frågan om det svenska jordbrukets konkurrenskraft har debatterats mycket men inte resulterat i åtgärder som märks på gårdsnivå. Den får nästa regering ärva. Man kan inte vara nöjd med små krisinsatser och en viss buffring av dieselskatten när den ändå fortsätter att stiga. Det är inte heller tillräckligt att det inte blev någon ny avgift på mineralgödsel.

    Man kan alltid diskutera hur mycket jordbruket är politikens ansvar. Men alla vackra ord om att den svenska livsmedelsproduktionen ska växa är bra och visar en god vilja men det förpliktar också. Då måste man se hela bilden från jord till bord. Och där får regeringen långt ifrån ett A-betyg.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen