Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 1 mars 2013

    Dags att fasa ut det gmo-fria fodret

    Den gmo-fria sojan blir allt dyrare. I år ökar tillägget med 58 procent eller 18 öre per kilo till 49 öre. Tillägget har fyrdubblats på fem år.

    I en tid av hård prispress måste animalieproducenterna på allvar ifrågasätta det kloka i att lägga på sig själva denna kostnad.

    Hittills har mjölk-, ägg-, gris-, kyckling- och nötköttsproducenternas branschföreningar bestämt att svenska djur ska äta gmo-fritt foder och ta den extrakostnad foderföretagen har för att leverera sådan vara.

    Rädslan för konsumentprotester har varit stor. Gmo-frihet anses vara ett mervärde och något viktigt att hålla fast vid för att svenska livsmedel ska profileras.

    Men hur mycket är ett mervärde värt om det inte går att få betalt för det? Den som försöker ta betalt riskerar att prisa ut sig; konsumenten har alltid ett billigare, importerat alternativ till hands på butikshyllan.

    Det är dags att fasa ut det gmo-fria fodret. Om nu konsumenterna skulle vägra köpa svenska animalieprodukter med argumentet att de inte är gmo-fria, vad skulle de köpa i stället?

    Jo, importerade produkter, från djur som ätit gmo-soja i fodret. Och gmo-majs.

    Det har hittills inte bekymrat konsumenterna som allt mer väljer bort svensk mat. Så varför ska svenska bönder producera något som inte efterfrågas?

    Att svenska Arlaleverantörer inte får använda gmo-foderprodukter medan deras danska föreningskollegor får göra det visar det orimliga i saken.

    Ett alternativ är RTRS-certifierad soja. Inte gmo-fri men odlad på ett kontrollerat sätt för att vara så lite miljöpåverkande som möjligt. Arla har till exempel bestämt att från 2015 får leverantörerna bara använda RTRS-soja.

    Det är ett vettigt sätt att försöka påverka utvecklingen i rätt riktning. Att en försvinnande liten marknad som den svenska ska få omvärlden att skeppa hit gmo-fri soja utan att ta rejält betalt för det är naivt att tro.

    En annan sak är att tillfredsställa en nischmarknad, att förse de specialintresserade och prisokänsliga konsumenterna med riktiga premiumvaror.

    Man ska inte vara tvungen att ta på sig kostnadsryggsäcken och konkurrera med dem som slipper. Men man ska kunna göra det om man får betalt för det.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen