Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 17 augusti

    Crispr-tekniken nödvändig för vår konkurrenskraft

    Svensk växtodling lever med en hård internationell konkurrens och det krävs ständiga framsteg, menar ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    I ett torkdrabbat Nordeuropa önskar sig många ett utbud av bättre spannmålssorter som klarar torra förhållanden. En viss andel sådana skulle minska riskerna i odlingen.

    Gamla sorter med bättre torkresistens har fått stor uppmärksamhet. Det betyder inte att de vore ett bra odlingsalternativ i stor skala, låg avkastning och andra nackdelar gör att de inte hör hemma i den moderna växtodlingen.

    Däremot finns det anlag värda att ta till vara. Växtförädlingen utvecklas snabbt och med den nya crispr-tekniken, även kallad gensaxen, kan processen att ta fram nya sorter gå mycket snabbare och göras med större precision.

    Det görs också på många håll i världen. Just motståndskraft mot torka, kyla eller salt är områden forskningen riktar in sig på. Resistens mot sjukdomar och insekter är ett annat sätt där växtförädling kan ta fram alternativ till kemisk bekämpning.

    Det låter bra, men tyvärr har skepsisen och motståndet mot GMO-grödor smittat av sig på den nya tekniken. Denna skepsis har också nått EU:s högsta kretsar. Det är mycket beklagligt att EU-domstolen nyligen valde att jämställa crispr-tekniken med GMO och därmed kräva samma reglering.

    Eftersom det har visat sig att GMO-regleringen i praktiken stoppar utvecklingen och användningen av sådana grödor inom EU är det inget som talar för att crispr-tekniken skulle behandlas annorlunda.

    Det är ett mycket hårt slag mot växtforskningen i EU och kommer säkert att få konsekvenser för utvecklingen. På grund av det fientliga klimatet försvann det mesta av GMO-forskningen från Europa. Crispr-tekniken är en lovande väg framåt och det har arbetats intensivt även i Sverige. Den är fortfarande lovande – men inte här.

    Nedslaget på denna teknik befäster en trist europeisk, och för den delen även svensk, inställning att gräva ned sig i att reglera metoder och detaljer i stället för att sätta upp mål om hållbar och effektiv produktion. Oklara föreställningar om egenskaper hos mineral- och keratursgödsel är bara ett exempel.

    Att i detta sammanhang anse att gamla växtförädlingsmetoder som att åstadkomma mutationer med hjälp av till exempel strålning är naturliga och inte kräver reglering medan moderna mer exakta metoder bör övervakas är inget annat än förakt för vetenskap på mycket oklara grunder. Man kan kräva mer av EUs institutioner.

    Crispr-tekniken kan mycket väl komma att belönas med Nobelpriset i höst. Den har förekommit i förhandsspekulationerna i flera år. Det är förfärligt att denna teknik bromsas i tillämpningar i det europeiska jordbruket. Där skulle den göra mycket stor nytta.

    Svensk växtodling lever med en hård internationell konkurrens och det krävs ständiga framsteg. Det har den också levererat. Ska vi hänga med även i fortsättningen måste vi ta till vara förnuftiga framsteg.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Läs mer om

    Till toppen