Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 12 april 2005

    Bråttom med ny jaktparagraf

    Tunga instanser i jaktfrågor som Naturvårdsverket, LRF och jägarorganisationerna har konstaterat att den rådande rovdjurspolitiken och jaktförordningens 28:e paragraf inte går ihop. Till denna skara sällar sig nu Världsnaturfonden (WWF).

    Alla är överens om att paragrafens krav på att tamdjur ska ha skadats eller dödats innan djurägaren får skjuta det angripande rovdjuret är orimligt. Det ska finnas skälig anledning att befara nytt angrepp, djurägaren får inte skjuta vid första angreppet.

    För mer än ett år sedan lade Naturvårdsverket ett förslag på en ny skrivning av jaktförordningen. Den innebar att djurägaren stod på säkrare mark om hans djur blev angripna, men också att denne först ska försöka skrämma bort rovdjuret. Ett sådant tillägg skulle dessutom göra att jaktförordningen överensstämmer med EU:s art- och habitatdirektiv.

    Men inget har hänt. Regeringen har hävdat att Gräsömålet skulle gå igenom alla rättsinstanser först. Så har skett, den lantbrukare som för tre år sedan sköt en varg som var på väg mot hans nötkreatur, efter att ha dödat får på granngården, fälldes i Högsta domstolen.

    Utslaget visar bristen i nuvarande paragraf. Mellan attacken på granngården och vargens inträde i skyttens betesfålla förflöt tio minuter och vargen förflyttade sig 500 meter. Det ansåg en av tre domstolar inte vara en upprepad attack utan två olika. Hur ska en vanlig människa kunna fatta rätt beslut i en nödsituation om jurister med all tid i världen inte kan komma överens om vad som är rätt?

    Mot nuvarande lydelse talar också rovdjurspolitikens trovärdighet. Vill man ha polarisering mellan å ena sidan rovdjursvänner och å andra sidan lantbrukare som blir av med betesdjur och jägare som blir av med hundar, så finns underlaget i dagens paragraf 28.

    WWF anser till och med att Naturvårdsverkets förslag inte räcker. Genom en enklare och rakare skrivning, och krav på polisanmälan när ett rovdjur dödats med stöd av paragraf 28, ska djurägare känna att de har rätt att försvara sina tamdjur. I gengäld hoppas WWF på en större acceptans för rovdjuren och minskad tjuvjakt. (Förslaget kan läsas på www.wwf.se)

    Regeringen måste se till att få en ändring i jaktförordningen till stånd. Naturvårdsverk och länsstyrelser måste också lättare tillåta skyddsjakt på problemdjur. Utan lokalt inflytande för dem som har besvär av rovdjuren kommer rovdjurspolitiken annars att enbart vara en kil mellan stad och land som växer i takt med rovdjursstammarna.
    Det brådskar, snart är det betessäsong.

    Lars Vernersson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen