Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 26 februari

    Bolagsförbudet hämmar inte lantbruket

    Nuvarande jordförvärvslagstiftning är rimlig. Att göra det möjligt för aktiebolag att förvärva mark i Sverige är knappast nödvändigt för jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter. Efter att SLU har analyserat lagens effekter har vi nu ett bra underlag för att inte gå vidare med tankarna på en uppluckring av bolagsförbudet, skriver ATL:s Greger Ekman.

    Med jämna mellanrum höjs röster för att avskaffa bolagsförbudet som begränsar juridiska personers möjligheter att förvärva mark. Frågan kom upp i konkurrenskraftsutredningen (2015) och nu senast i den nationella livsmedelsstrategin (2017).

    Jordförvärvslagens begränsning för juridiska personers möjligheter att förvärva mark har praktiskt taget ingen betydelse för lantbruksföretagens utveckling. Det är slutsatsen av den analys som SLU gjort på regeringens uppdrag inom ramen för den nationella livsmedelsstrategin. Även om driftsformerna begränsas så att bolag inte kan äga mark, är det inget större hinder för kapitalanskaffning och utveckling av lantbruksföretag.

    SLU ställer upp tre rekommendationer baserade på analysen. Varav den första i klartext säger att bolagsförbudet i jordförvärvslagen kan vara kvar. Den andra är att överväga att avskaffa jordförvärvslagens bosättningskrav i glesbygd. Den tredje är att göra det lättare för jordägare och arrendator att bestämma över arrendeavtalet, särskilt efterlyses mer flexibilitet kring sidoarrenden.

    Rapporten analyserar både jordförvärvs- och arrendelagstiftningen och hur de påverkar företagsutveckling och marknaden för jordbruksegendomar. Undersökningen, som bygger på ett stort material av enkätsvar och djupintervjuer med lantbrukare, är intressant läsning. Upplägget ger en stor mängd annan information som också förtjänar uppmärksamhet.

    En av de viktigaste signalerna för såväl landsbygdsministern som miljö- och jordbruks- respektive näringsutskottet att fånga upp är att ett av de största hoten mot lantbruksföretagens utveckling är osäkerhet kring regelverken. Kritiken handlar i första hand inte om reglernas strikthet utan om osäkerheten om vad de innebär och hur de tillämpas av myndigheterna. Även rekrytering av kompetent arbetskraft är en hämsko.

    Lönsamhet och god likviditet är de faktorer som betyder mest för lantbrukets utvecklingsmöjligheter i undersökningen. Jordförvärvslagen och ägandeformerna har liten betydelse. Om något så måste inriktningen på den svenska och europeiska jordbrukspolitiken vara att i första hand öka lantbrukets lönsamhet. Något som till stor del hänger samman med förenklingar av komplicerade och föränderliga regelverk.

    Låt lönsamheten stå i fokus och inte skymmas av idéer om uppluckring av bolagsförbudet som i praktiken skulle bjuda in pensionsfonder med flera att bokstavligen köpa upp Sverige.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen