Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 23 januari 2018

    Betesskadorna måste prioriteras

    Det är lång väg kvar att gå. Betesskadorna från vilt i skogen är alldeles för stora. Det visar Skogsstyrelsens inventeringar och det känner många skogsägare in på bara skinnet.

    FOTO: berdsigns

    Om fem procent färska viltskador på tall är tolerabelt så är det inget län som klarar den målsättningen. I värsta fall är över en fjärdedel av plantorna drabbade, som i Blekinge 2016. I stora delar av södra Sverige och även i delar av Norrland är det mycket långt kvar till en acceptabel nivå.

    Det syns också på hur stor andel tall som planteras på för trädslaget lämplig mark i de län som är hårdast drabbade. Andelen är försumbar och då är det inte lätt att ta till vara skogens fulla potential.

    Med tanke på hur bra statistik vi har och hur mycket vi vet om sambanden händer det förvånansvärt lite. Dagens modell för viltförvaltning har inte lyckats lösa problemen.

    Ett annat problemområde är den överdrivna stödutfodringen. Forskningen ger ett klart stöd till dem som vill förbjuda eller begränsa utfodring av vilt med energirikt foder som sockerbetor och dylikt. Det kan snarare öka tallbetandet.

    För två år sedan föreslog regeringen ett stopp för utfodring under delar av året främst för att bromsa tillväxten av vildsvinsstammen men även begränsa betesskadorna.

    Trots att Centerpartiet hade initierat utredningen bakom tvärvände partiet och stoppade förslaget.

    Det är hög tid att återkomma i frågan. De samlade skadorna från älg, hjort och vildsvin uppgår till enorma belopp och orsakar också med trafikskadorna ett stort lidande.

    För skogsbruket är älgen den största skadegöraren. Den nuvarande modellen för älgförvaltning har funnits i fem år. Är det inte dags för utvärdering och omtag i frågan när resultaten uteblir?

    Misslyckandet beror till stor del på målkonflikten om det ska vara träd eller älgar i skogen. Med det så kallade ”Handslaget” ska det nu råda fred mellan skogsbranschen och jägarnas företrädare. Och då ska resultaten komma. Eller är det ett rent önsketänkande?

    Skogsbrukarna visar en god vilja genom att öka inslaget av tall i det nyplanterade. Om dessa plantor sedan skadas kommer denna vilja att mattas betydligt och vi är tillbaka där vi började.

    Skogsbruket är en av våra viktigaste exportnäringar. På den del av skogsmarken som vi ska producera timmer och massaved ska vi göra det fullt ut. Då måste betesskadorna minska. Tålamodet med nuvarande förvaltningsmodell är begränsat. Ett alternativ är att ge skogsägare ett större inflytande över jakten på de marker som betas sönder.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen