Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 27 mars 2018

    Ännu ingen krisberedskap i sikte

    Regering har i någon mån vaknat när det gäller livsmedelsförsörjning i kristider. Men inte helt, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    FOTO: Mostphotos

    Riksrevisionens senaste granskning av hur Sverige skulle klara livsmedelsförsörjningen i händelse av en kris visar upp ett myndighetssverige med stora brister. Det finns stora oklarheter i arbets- och ansvarsfördelningen.

    Riksrevisionen påpekar också att många privata aktörer är inblandade, och att det inte i dagsläget finns något sätt att organisera samverkan mellan myndigheter och näringslivet. Det är allvarligt eftersom hela livsmedelskedjan från odling och uppfödning sköts av stora och små privata företag.

    Nedmonteringen av krisberedskapen har pågått länge. För jordbrukets del innebar 1990 års jordbrukspolitiska beslut att allt tal om självförsörjningsmål och beredskap blev omodernt. Det var snarare motsatsen som eftersträvades.

    För staten kom slutpunkten 2002 när Jordbruksverket inte längre behövde ha ansvar för jordbrukets beredskapsorganisation. Då försvann den sista statliga myndighet som behövde tänka på lantbrukets situation i händelse av kris.

    Det var mindre än ett år efter att flygplanen hade kört in och sänkt World Trade Centre i New York. Det borde ha varit en tankeställare om att världspolitiken var på väg in i en ny fas. Men det tar tid att vända en supertanker och det tar ännu längre tid att vända en statsapparat med regering och myndigheter.

    Det är just det som Riksrevisionen har konstaterat. Det finns en medvetenhet och det finns intentioner. Till exempel har regeringen bett Myndigheten för säkerhet och beredskap om förslag till resultatmål och också fått sådana. Men sedan har ingenting hänt.

    Revisionen konstaterar att bristen på styrning leder till att Livsmedelsverket och andra myndigheter i brist på styrning har stora möjligheter att tolka uppdraget fritt vilket inte leder till någon gemensam bild och ingen samordning.

    Forskare vid SLU har belyst lantbrukets problem vid en kris. Jordbruket är redan på mycket kort sikt beroende av att transporter och tillgång till foder och bränsle.

    På längre sikt är försörjningen av utsäde, gödsel och bekämpningsmedel central. Det ständiga föredömet Finland har en strategi för detta. I Sverige diskuteras det inte ens.

    Hur en organisation där ett till krisproduktion omställt jordbruk kan klara landets försörjning med livsmedel ser ut vet vi inte. Vad som behövs och framför allt vem som ansvarar för vad har vi ingen aning om. Den inte helt obetydliga detaljen saknas för närvarande.

    Riksrevisionen har satt fingret på en öm punkt. Regering och myndigheter har i någon mån vaknat i frågan om krisberedskap och livsmedelsförsörjningen. Men helt har de inte öppnat ögonen, och de har definitivt inte kommit ur sängen.

    Ansvar måste fördelas och resultat rapporteras. Och glöm för all del inte lantbrukarna. Det gäller både att se till deras behov men också hur de kan bidra i en robustare krisorganisation.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen