Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 8 oktober

    Älgbyråkratin bidrar till betesskador

    Få svenska traditioner är så djupt rotade och konfliktfyllda som älgjakten. Utöver alla små­konflikter som uppstår mellan olika jägare och jaktlag ­genomsyrar meningsskiljaktigheterna kring den grundläggande frågan om ­älgstammens storlek allt som har med ­älgjakten att göra, skriver ATL:s Greger Ekman.

    Grundproblemet är att de med ”skin in the game” (något att förlora) inte har ­tillräckligt inflytande över älgstammens storlek.

    Frustrationen bland skogsägare med den, sett till skadeläget, helt misslyckade älgförvaltningen beror på att de upplever att de inte har tillräckligt inflytande över hur många älgar de ska ha på sin mark. I det ­byråkratiska system som byggts upp kring älgförvaltningen späds markägarnas ­inflytande över sin egen egendom ut.

    Viltvårdsdelegationer, älgförvaltningsområden, länsstyrelsernas tjänstemän, ­jägarorganisationerna, alla har inflytande över de beslut som i slutänden resulterar i jakt­lagens avskjutningstilldelning.

    Hur många av dem som fattar dessa beslut ­riskerar att drabbas ­ekonomiskt av ­besluten?

    För att förstå missnöjet med älgförvaltningen bland betesskadedrabbade skogsägare är det fruktbart att fundera över ­förhållandet mellan risk och belöning. Det har den libanesisk-amerikanske statistikern och filosofen Nassim Nicholas Taleb gjort. Han är Sverigeaktuell med översättningen av sin senaste bok ”Skin in the game – ­vikten av delad risk”, som bland annat ­resonerar kring beslutsfattande hos ­personer som inte behöver ta de negativa konsekvenserna av sina beslut.

    Skolexemplet är en investerings­rådgivare som rekommenderar ­vissa aktier till en kund, men för egen del inte investerar i enlighet med sina egna råd. Rådgivaren har inget att förlora – dåliga råd straffar sig inte. Om rådgivaren ­hade haft sina egna pengar satsade vid sidan av sina ­klienters så hade risken för dåliga investeringsråd minskat.

    Har man inget att förlora (skog som riskerar att betas sönder) men något att vinna (fler skottillfällen och mer välfylld frysbox) påverkar det rimligen hur stor vinterstam av älg man kan tänka sig. Därför är det viktigt att de med ”skin in the game” engagerar sig i älgförvaltningen och i den praktiska jakten. Om det ska bli någon ordning på de betesskador som beräknas kosta över 7 miljarder kronor per år, så är ett starkt engagemang från markägarnas sida nödvändigt.

    Nödvändigt är också att de som har något att förlora på dåliga beslut i viltförvaltningssystemet är de som har det avgörande inflytandet över dessa beslut. På flera ­ställen i den senaste budgetpropositionen ger regeringen uttryck för en viss oro över viltskador. Det är bra att den insikten finns, men ska skadorna minska behöver ­beslutsprocesserna i viltförvaltningen ­bättre beakta vikten av ”skin in the game”.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen