Hur ser en svensk skog ut? Det är en kunskap som verkar allt mindre spridd.
I SVT:s serie ”Slaget om skogen” – som skulle djupdyka i svenskt skogsbruk – visades en bild på ett amerikanskt Redwoodträd samtidigt som det talades om svenska skogar. Men ännu mer pinsamt blev det när en av skogsnäringens egna annonser från Svensk Skogskommunikation hade bildsatts med ett foto från ett kanadensiskt naturreservat, vilket Dagens Nyheter nyligen uppmärksammade.
Det inträffade kan såklart bortförklaras som två olycksfall i arbetet. Men det säger samtidigt något att journalister som djupdyker i svensk skog tar bilder på amerikanska jättar, och att skogsnäringens kommunikationsexperter eller inhyrda reklamare gör samma sak. Det genomgående är att den praktiska verkligheten verkar vara ganska långt borta.
Ryggmärgsreflexen om hur en svensk skog kan se ut saknas.
Tyvärr är det här också något som märks allt oftare. Att primärproduktionen – det vill säga jord- och skogsbruket – verkar bli allt mer distanserad från organisationerna som skildrar den och hanterar dess produkter.
Två andra exempel på det gavs för ett par år sedan inom lantbruket. Då körde havredryckstillverkaren Oatly en uppmärksammad reklamkampanj som uppmanade konsumenter att spola mjölken. Liknande var Kronfågels marknadsföringsgiv vid tiden. I den basunerades det ut att konsumenten bör äta mindre nötkött och mer kyckling, för klimatets skull.
Och det här – att vissa lantbruk ställs mot andra i hårda reklamkampanjer – kan vara uttryck för samma sak som när skogsnäringen tar en kanadensisk skog för svensk. Det handlar om att kopplingarna mellan jord- och skogsbrukets praktiska verklighet har distanserats allt mer från de stora organisationerna som marknadsför dess produkter. Rötterna har förlorats.