Allt färre unga får en chans att bekanta sig med lantbruk. Det gör att allt färre förstår de gröna näringarnas främsta lockelse och varför ett jobb på en gård är ett bra livsval.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Juli har övergått till augusti. Det markerar både ett slut och en början. Augusti är den sista sommarmånaden, men den första månaden i det nya läsåret.
Om ett par veckor hägrar för många unga en ny tillvaro, med upprop på gymnasium eller universitet. Eller så väntar ett jobb. Oavsett är det som stundar efter sommaren en avgörande och formativ tid för ett stort antal unga. I höst stakar många ut riktningen för sitt fortsatta liv.
Vad är det då som får oss att leva livet på ett visst sätt? Vad gör att en väljer att bli lantbrukare och en annan frisör?
Ofta spelar både arv och miljö in. Många ger sig nog på något som är bekant eller som det finns en närhet till. Andra snubblar in på ett yrke av en slump.
Inom lantbruket ärver fortfarande många yrket med fastigheten. Traditionens kraft är stark.
Samtidigt lär det vara allt färre som väljer att tillbringa ett yrkesliv i de gröna näringarna bara för att förfäderna har varit bönder. För när i stort sett alla branscher skriker efter människor som är villiga att jobba är konkurrensen hård och alternativen många på arbetsmarknaden.
Vad är det då som får människor att välja lantbruket framför alla andra möjliga yrkesvägar? Mycket talar för att det inte främst är sådana saker som andra branscher lockar med, likt pengar eller karriärvägar.
Det som drar människor till jobb på gårdar är nog snarare närheten till djur och natur. Det är ett liv där väder, årstidsväxlingar och landskapets förutsättningar fortfarande spelar roll.
Många har försökt att sätta ord var det är som lockar med de gröna näringarna. Frihet, är ett ord som lantbrukare återkommer till i undersökningar. Livsstilen, är ett annat ord som upprepas.
Projektet Jobba grönt, som ska får fler unga och karriärbytare, att söka sig till de gröna näringarna säljer in lantbruket med det senare: ”När du väljer en karriär inom det gröna näringslivet får du inte bara ett jobb. På köpet blir du också erbjuden en livsstil.”
Alla i lantbrukssvängen begriper nog vad Jobba grönt far efter. Att verka inom jord och skog är ett sätt att leva. Vad det innebär går inte riktigt att läsa sig till. Det behöver upplevas. De gröna näringarna är något som man behöver få smak för.
Problemet är dock att allt färre unga får en chans att bekanta sig med lantbruk. Det gör att allt färre förstår de gröna näringarnas främsta lockelse.
Livsstilen och friheten som högt värdesätts av de flesta som arbetar inom lantbruket blir innehållslösa ord för den som inte har fått en chans att bekanta sig med tillvaron på en gård.
Ska nya generationer vilja odla mat och ta hand om djur behöver de alltså få en chans att förstå sig på alla svårgreppbara mjuka värden som följer med jobbet. Men tyvärr drar nästan allt mot att det bara blir svårare att få en känsla för lantbruk för alla som inte är uppväxt på en gård.
Till att börja med blir de aktiva lantbruken färre. Det gör att ett ständigt minskande antal unga får lantbruket med modersmjölken.
På somrarna och andra lov är det också allt färre skolungdomar som jobbar extra på gårdar. Inte bara är det stor konkurrens mellan arbetsgivare. Dessutom är det svårt för många sommarjobbare att ta sig till de klassiska säsongsjobben, som kan vara att plocka bär eller plantera skog. Indragna busslinjer på många håll utanför städerna har ofta gjort det svårt för unga att ta sig från tätorterna där de bor till gårdarna där jobben finns.
För lantbruksföretag är det även allt svårare att anlita unga. Långa säsonger, höga krav på produktivitet samt mycket maskiner i verksamheten gör det olönsamt och krångligt att ta in oerfaren arbetskraft under högsäsongen. I stället ersätts ungdomar från trakten, vars arbetsvilja kan variera, med arbetssam utländsk arbetskraft. Med sommarjobben försvinner dock en ovanlig möjlighet för ungdomar utan koppling till lantbruk att bekanta sig med och få smak för de gröna näringarna.
En uppenbar invändning är att det går att komma nära en verksamhet utan att jobba i den. Studiebesök och reportage kan öppna en dels ögon för näringarna. Problemet är dock att allt fler gårdar sluter sig även för besök och att synas i media. Orsaken är olaglig aktivism. Särskilt djurgårdar med hög profil har blivit offer för militanta djurrättsaktivister, som inte drar sig för hot och skadegörelse. Att synas har blivit farligt.
Sammantaget har lantbruksvärlden blivit allt för svårtillgänglig för alla som inte växer upp på en gård. Att bryta det är en ödesfråga för de gröna näringarna.
Ska de som väljer en yrkesväg i höst eller i framtiden söka sig till lantbruket behöver de vara bekanta med vad det innebär att jobba i näringarna. De behöver förstå vad friheten och livsstilen i lantbruket innebär – och varför de gröna näringarna är ett bra vägval i livet.
