”Låt oss lobba för en europeisk ramlag om skogen”

Förre statsministern Göran Persson har naturligtvis helt rätt när han uppmanar aktörer inom den svenska skogsnäringen att mera aktivt delta i EU:s arbete med frågor som berör skogen (ATL den 20 februari). De senaste årens svenska fokus på att gnälla över andras dumma förslag och beslut behöver ersättas av en lyssnande hållning med respekt för att det finns andra sätt att se på Europas skogar än de som frodas bland svenska skogslobbyister.

Utgångspunkten för den kampanj som drivits inte bara av den svenska skogsnäringen utan även av svenska regeringar och politiker av alla möjliga kulörer, har varit att eftersom det i EU-fördraget inte uttryckligen sägs att skogen är en unionsfråga, har EU inte rätt att fatta beslut som påverkar svenskt skogsbruk.

Som Göran Persson konstaterar är detta en hopplös utgångspunkt. Det är naturligtvis inte möjligt för unionen att lösa utmaningar när det gäller till exempel klimatet, energiförsörjningen eller den biologiska mångfalden utan EU-gemensam lagstiftning.

Det rationella sättet att skapa en unionsövergripande reglering utan att detaljreglera, vore att besluta om en europeisk ramlag kring skogen, som ålägger samtliga medlemsstater att i bindande, nationella program visa hur man tänker möta en handfull grundläggande krav på förvaltningen av skogarna. En uthållig produktion av virke är ett uppenbart gemensamt intresse, men det gäller i lika hög grad kolinlagringen, den biologisk mångfalden, resiliensen mot torka och bränder och så vidare. På alla dessa områden måste man kräva att medlemsstaterna upprättar nationell politik som bidrar till de gemensamma unionsmålen.

Men att det vimlar av aspekter med självklar unionsövergripande relevans, betyder inte att förvaltningen i detalj ska regleras på EU-nivå. Svaret skulle kunna vara obligatoriska, nationella skogsförvaltningsplaner som hanterar de gemensamma aspekterna, men överlåter åt medlemsstaterna att i detalj avgöra hur man nationellt löser uppgiften. Det nuvarande systemet med obligatoriska, tioåriga nationella energi- och klimatplaner skulle kunna stå modell.

Med en europeisk ramlag skulle åtskilliga av de detaljerade EU-regler, som i dag skapar både irritation och merarbete, men som dessutom sannolikt styr ganska ineffektivt mot de uttalade målen, kunna slopas.

Den förvirrade svenska tanken att unionen skulle kunna avstå från att reglera hur till exempel den vedråvara som åtnjuter stora ekonomiska fördelar via unionens energi- och klimatlagstiftning produceras, eller föreställningen att unionen skulle kunna göra långtgående internationella åtaganden om den biologiska mångfalden utan att kunna ställa krav på medlemsstaterna, måste kastas på sophögen. Likaså den självgoda, stroppiga uppfattningen att vi nordbor är de enda som begriper något om skogen, och där varje förslag från kommissionen som man inte gillar tas som bevis för att EU styrs av klåfingriga, okunniga byråkrater som vill Sverige illa.

Så låt oss lobba för en europeisk ramlag om skogen, Göran Persson!