”Låt Olle klippa sin gräsmatta i fred”
Regeringen hade chansen att få till ett rimligt strandskydd men det strandade i en utredning – som blir klar efter valet.
Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
”Det är en vanlig villatomt. Det här är inte orörd natur”, säger Olle Lindeblad till SVT Väst i ett inslag som sändes häromdagen.
Sedan flera år tillbaka är han involverad i en byråkratisk mardröm med Borås stad – efter att ha klippt sin egen gräsmatta.
För rätten att klippa sin egen gräsmatta förnekar kommunen honom. De hänvisar till strandskyddet och menar att gräsmattan skulle ha en privatiserande effekt och påverka allmänhetens tillgång till strandområdet. Den långsmala tomten i fråga på 1 100 kvadratmeter löper nämligen längs Öresjö och ligger därmed inom strandskyddat område. Och det är inte bara gräsmattan kommunen bråkar om. Tidigare har det gällt en möbelgrupp och grill – som stod mitt på gräsmattan.
Redan 2022 krävde kommunen att Olle Lindeblad skulle sluta klippa gräset och gav honom ett föreläggande om vite på 25 000 kronor om han trotsade kommunens klipp-förbud. De senaste åren har han i stället för att njuta av en välklippt gräsmatta fått vada fram i knähögt gräs, som sagt på egen tomt.
Olle Lindeblad har dock inga planer på att ge upp trots motgångar.
Den ansökan om strandskyddsdispens som fick avslag tidigare i år har han överklagat till länsstyrelsen i Västra Götaland. Ger inte länsstyrelsen honom rätt är hans förhoppning att driva fallet ända upp till Mark- och miljööverdomstolen och därefter stämma Borås stad för intrång i äganderätten, berättar han för SVT-reportern.
”Jag gillar allemansrätten, absolut, och tycker att folk ska ha tillträde till naturen, men de har ingenting på min tomt att göra. Dessutom finns det ingen vettig människa som skulle få för sig att gå in här. Inte ens de fräckaste typerna skulle vilja sätta upp tält för att bada och campa, vägg i vägg med mig och min sambo”, sa Olle Lindeblad i en annan intervju i fjol.
Att detta kan utspela sig i ett land med en borgerlig regering som säger sig värna äganderätten är ett mysterium. Men regeringen är faktiskt inte omedveten om de helt orimliga inskränkningar i äganderätten och de skeva intresseavvägningar som dagens strandskydd innebär.
Den 12 juli 2025 fattade regeringen beslut om att tillsätta en utredning där utredaren fick i uppdrag att föreslå ändringar i strandskyddsbestämmelserna. I kommittédirektiven förklarade regeringen att ”om en tänkt åtgärd till exempel endast riskerar att påverka de värden som strandskyddet syftar till att bevara i liten grad, samtidigt som inskränkningen i fastighetsägarens rådighet är stor om åtgärden inte tillåts, är lagstiftningen inte ändamålsenlig”.
Det lät lovande.
Utredningen var tänkt att vara klar nu i dagarna, senast den 30 juni 2026, men i våras kom beskedet att utredningen fick förlängd tid och i stället skulle redovisas senast den 31 december. Surt sa räven för alla som längtar efter ett mer välavvägt strandskydd.
Senfärdigheten är beklaglig. Uppenbarligen är regeringen och Sverigedemokraterna i sak överens om att dagens strandskydd är för långtgående. I ett land 426 000 kilometer strandlinje, nära 100 000 sjöar som är större än en hektar och mer än 362 000 vattendrag i varierande storlek tycker man att det borde finnas tillräckligt med stränder för både allmänheten att bada och för Olle Lindeblad att hålla ordning på sin egen tomt.
Grundproblemet med dagens strandskydd är att det är en generell förbudslagstiftning utan reell intresseavvägning av förhållandena i det enskilda fallet.
Självklart borde det spela in om platsen i fråga där någon vill anlägga en brygga eller bygga ett hus ligger i en en hårt exploaterad skärgårdsmiljö i närheten av en storstad där det är svårt för allmänheten att ta sig ner till stranden eller vid en obebyggd tjärn i Norrlands inland. Eller om naturvärdena på den tilltänkta platsen för bebyggelse är så höga att exploatering just där är otänkbar eller om naturvärdena är så ringa att det inte spelar någon roll om marken tas i anspråk eller ej. Så fungerar dock inte lagstiftningen i dag.
Särskilt problematiskt är detta för Sveriges landsbygder där byggkostnaderna ofta överstiger marknadsvärdet, vilket innebär problem när man ansöker om lån. Att kunna få bygga i mer attraktiva lägen än i dag kan vara det som får ekvationen att gå ihop.
Sverige har de senaste åren genomfört en flera små frihetsreformer som gör Sverige till ett lite mer normalt land. Som att en vingård kan få sälja en flaska vin till besökande kunder. Eller att en krögare inte ska behöva servera mat för att få sälja en öl. Eller att en anlagd ankdamm inte ska skapa ett strandskydd på 100 meter.
Att Olle Lindeblad skulle kunna få klippa gräsmattan i fred från myndigheter borde i framtiden alltså inte vara en helt orimlig tanke. Till dess får vi önska honom lycka till i rättsprocessen. Stå på dig.