facebooktwittermail

Låt kyrkans medlemmar bestämma över sin skog

Bruket av skogen är för viktigt för att överlåtas till experter. Låt medlemmarna komma till tals, skriver Bengt Johannisson. 

En röd kyrka med gröna torn i en stad.
Växjö stift förvaltar stora arealer skog. Medlemmarna bör ha inflytande, menar Bengt Johannisson. FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Inför kyrkovalet den 19 september fanns det anledning att sätta sig in i kyrkans organisation och ekonomi. Kyrkans helt dominerande intäktskälla är den avgift som vi medlemmar erlägger.

Trots att kyrkan med sina 400 000 hektar är en av landets största skogsägare så står skogsbruket bara för cirka 2 procent av dess intäkter. Men då halva vårt land är täckt av skog har den ett högt symbolvärde.

Skogens blygsamma ekonomiska bidrag till kyrkans verksamhet hindrar inte en kvartett skogsexperter med den tidigare stiftsjägmästaren i Växjö stift, Claes-Göran Johansson, från att bara två dagar före kyrkovalet (Smålandsposten 17/9 2021) i en mästrande ton klarlägga hur de anser att kyrkans skog ska skötas.

Debattörerna hävdar att allt annat än trakthyggesbruk är förkastligt, något som de flesta akademiskt skolade skogsexperter tycks instämma i. Några dagar efter valet avfärdar också jägmästaren Sverker Liden i ATL (23/9 2021) det alternativa kontinuitetsskogsbruket som ett rent missbruk av skogen - det ökar risken för bränder!

Skogen är den av kyrkans tillgångar och verksamheter som näst själva kyrkobyggnaderna är mest påtaglig. Det är därför förvånande att kyrkan förvaltar sin skog utifrån rent ekonomisk intressen. Det finns också många mer nyanserade uppfattningar om hur skogen bäst ska skötas. I ATL 16 september 2021 skriver naturvärnare som David Ek och Andreas Larsson att vi gemensamt måste skapa ett mindre schablonstyrt skogsbruk.

Kyrkans skogsbruk ska naturligtvis kunna leverera inte bara ekonomiska utan också sociala, estetiska och rentav andliga värden. Såsom kyrkobyggnadernas bruk inte bara förmedlar Guds ord utan också skapar andra upplevelser.

Den heta debatten på svensk och europeisk nivå signalerar att bruket av skogen är för viktigt för att överlåtas på experter. Ytterst är skogens skötsel en demokratifråga och inför nästa års allmänna val kommer säkert debatten att intensifieras. Kyrkan skulle här kunna bidra konstruktivt genom att under våren i ett särskilt ’kyrkoval’ ta vara på sina medlemmars intressen i skötseln av dess skog.

Växjö är inte bara säte för ett stift med tillhörande biskop och domkyrka utan också hemvisten för landets största medlemsorganisation inom det skogliga området – Södra. Detta kooperativ har en professionell tjänstemannastruktur med uppdrag att i medlemmarnas/skogsägarnas intresse driva verksamheten. Men Södras medlemmar har också egna kanaler för att direkt kunna föra fram sin syn på hur deras skog ska skötas.

Det vi medlemmar, inte kyrkans skogsförvaltning, som borde dirigera bruket av vår skog. Bland oss finns såväl de som aktivt brukar en egen skog som medlemmar som har djup insikt om de icke-materiella värden som skogen besitter.

Deras intressen borde kyrkan lära sig att lyssna till. Genom att låta sina medlemmar komma till tals kan kyrkan dessutom inför nästa års val ge politiker och experter vägledning i vad svenska folket vill med sin skog.

Bengt Johannisson

Professor i ekonomi vid Linnéuniversitetet, medlem i Svenska kyrkan och skogsägare

Läs ett svar på denna debattartikel

Kyrkans skogar ska förvaltas ekonomiskt