facebooktwittermail

Låt inte bidragen styra hela produktionen

När bidragen ändras för vår näring är vi snabba att ställa om produktionen. Jag tänker i första hand på handjursbidragen. Jag tycker att det är tragiskt att vi lägger så mycket energi, tid och pengar på att ett bidrag slopas i stället för att utveckla, sälja och marknadsföra våra produkter.

När jag började som egen företagare inom den gröna sektorn för snart tre år sedan funderade jag mycket på konventionell eller ekologisk odling. Rådet från andra lantbruksföretagare var att ha djuren ekologiskt men behålla spannmålen konventionellt.

Skälet var enkelt, "du får mycket mer bidrag om du har dikorna ekologiskt". Ingen ens kommenterade hur marknaden såg ut för ekologiska respektive konventionella produkter. Det fick mig att reflektera över hur vi ser på vår produktion.

Trots att största delen av omsättningen i jordbruksföretag består av försäljning av jordbruksprodukter så anpassar vi oss mer efter bidragen än efter marknaden. Vi lägger mer arbetstid på bidragsarbete än på arbete som rör marknad/försäljning.

Vi måste på allvar arbeta fram strategier för hur vi säljer och marknadsför våra produkter. Vi fortsätter att producera de grödor och den köttkvalitet vi alltid har gjort. När vår lönsamhet går ner så skyller vi på lagar, miljökrav, och politiker. I jordbruksföretag saknas ofta posten marknad/försäljning. Den borde vara lika självklar som det är att hela tiden effektivisera sin produktion och bidragsmaximera.

När det gäller till exempel nötkött så köper inte de etablerade saluhallarna i Stockholm ungtjur men det är vad vi producenter får mest betalt för. De har inte kunnat få nötkött sorterat från slakterierna på de kvaliteter de önskar. Enligt flera styckare jag har pratat med så är det därför de importerar från andra länder. Vi kan sälja på våra mervärden god djuromsorg och miljökrav men vi måste absolut ha en bra smakupplevelse för konsumenten också.

När det gäller spannmål och odling så är det samma sak. Vi kan inte låsa fast oss vid höstvetet. Jag tror att vi måste tänka nytt, komplettera eller prova med nya grödor. Haka på den närodlade trenden som absolut finns på marknaden. Det svar jag brukar få när jag lägger fram de här förslagen i lantbrukskretsar är "javisst, vi kan producera, bara folk är villiga att betala för det." Men vilka andra företagare sitter hemma på sitt kontor och säger så? Marknaden måste ju få veta vilka fantastiska produkter vi har.

Det är dags att vi hjälps åt med detta och att vi tar våra egna organisationer till hjälp. Prata med era kunder och samarbeta med dem om hur just era produkter ska säljas. Lägg er i hur de närmar sig marknaden och hur de sköter försäljningen. För en öppen dialog om kvaliteter, efterfrågan, marknadsandelar och volymer.

Vi kan inte fortsätta se på när marknadsandelarna för de svenska jordbruksprodukterna minskar till importens fördel.

Martina Schagerlund
spannmåls- och nötköttsproducent, Lindholms Gård, Eskilstuna